Allison Janney: ”Fågeln hackade mig i örat”

Oscarsvinnaren om plågan under inspelningen

Magnus Sundholm

HOLLYWOOOD. Ända till hon var 17 satsade Allison Janney allt på att bli konståkerska.

Men en skada krossade drömmen

Nu har hon vunnit filmvärldens VM i rollen som konståkningsmorsan från helvetet.

– Inspelningen  av ”I, Tonya” var första gången jag återvände till en rink sedan jag lade av, säger Allison, 58, när Nöjesbladet möter henne på ett hotell i Beverly Hills.

Utmärkelsen för bästa biroll på Oscarsgalan i februari satte punkt för en makalös Eriksgata där hon också vann pris i Golden Globe, brittiska Bafta och skådespelarfackets SAG Awards.

– Jag är så tacksam över att min kompis Steven Rogers skrev filmen och dessutom skrev den här rollen för mig.

– Men med tanke på att han var övertygad om att jag skulle kunna porträttera den här personen med de vedervärdiga mammaegenskaperna funderar jag på vad det säger om mig (skratt).

Allison spelar LaVona, mamma till konståkningsstjärnan Tonya Harding som i mitten av 1990-talet dömdes för inblandning i attacken på rivalen Nancy Kerrigan.

Hård kärlek

– Jag träffade aldrig LaVona. Vi fann henne aldrig innan inspelningen. Tonya visste inte var hon var. De har ingen kontakt. Senare upptäckte vi att LaVona bytt namn, men då var det redan försent.

– Men jag försökte berättiga hennes beteende med att hon trots allt trodde att en hård kärlek skulle hjälpa Tonya i livet.

Det bör kanske sägas att Allison inte på något sätt påminner om sin rollfigur. I stället är 58-åringen som växte upp i Dayton i delstaten Ohio artig, vänlig och - rökfri.

– Jag vet inte om LaVona rökte, men Steven ville att hon skulle vara kedjerökare. Det började med repliken i början av manuset där Julianne Nicholsons rollfigur säger åt henne att hon inte får röka. LaVona svarar, ”Då röker jag den tyst”.

Skådespelerskan som slog igenom i tv-serien ”Vita huset” fyrar av ett kort, kraftfullt skratt som under den här pratstunden aldrig är långt borta.

Mådde illa

– Jag bestämde att cigaretterna skulle vara Moore - de där långa, bruna, smala. Efter första dagens tagningar hade jag rökt så mycket att jag mådde illa.

– Jag föreslog att vi skulle skaffa örtcigaretter. Då fick jag höra att de jag hade valt var de enda som inte fanns i den versionen.

Hon skakar på huvudet.

När inte cigaretterna ställde till det tampades hon med en fågel.

– VI hittade en dokumentär. Därifrån kommer fågeln, frisyren, kappan och de tjocka glasögonen. LaVona såg verkligen ut så.

– Vi anlitade en fågelskötare. Hon dök upp med fyra fåglar. En av dem satte sig på min axel och bara stannade där. Alla var imponerade och tänkte att allt skulle gå som en dans.

Hon ler snett.

– Det var som om fågeln hörde oss. Han hackade mig örat, på kinden - överallt. När jag hade min bourbon kröp han nerför kragen och satte sig på glasets kant. Jag fortsatte prata, fast besluten att ignorera honom.

Skadade sporten

I slutänden tror hon att det hjälpte.

– Ibland står skådespelare liksom i vägen för sig själva. Nu var jag så koncentrerad på att inte bry mig om fågeln att det hjälpte mig att fokusera. Jag älskade faktiskt att jobba med den.

Även om hon inte kände till LaVona var hon väl medveten om Tonya Harding-skandalen när projektet först hamnade på hennes bord.

– Ja, självklart. Det var liksom min värld. Den inträffade precis när nyhetsmedier började sända dygnet runt. Storyn var enorm. Det hette att den skadade sporten.

– Det som var intressant var att medierna gjorde Tonya ond och Nancy god. Allt var svart och vitt. Jag antar att bilden av flickan från fel sida av stan i kamp med isprinsessan sålde bättre.

”I, Tonya” berättar historien genom de inbladades olika versioner.

Sätta dit Tonya

– Efter att ha sett den färdiga filmen och lyssnat på Tonyas sida har jag mycket mer empati för henne. En av parterna som Steven pratade med sa till och med att Nancy var med på det, att Nancy och Jeff gick ihop för att sätta dit Tonya.

Just den biten tvingades filmmakarna stryka av juridiska skäl.

Hon slår ut med händerna.

– Så vem vet egentligen vad som hände?

Att Allison nått sin största framgång med ”I, Tonya” är en tillfällighet som ser ut som en tanke.

– OS var min dröm när jag växte upp. Mina föräldrar gick upp fem om morgnarna för att köra mig till rinken. Jag trodde verkligen att jag skulle kunna nå mitt mål.

– Men när jag var 17 åkte jag genom ett fönster och låg på sjukhus i två månader. Det var antagligen universums sätt att säga något jag inte ville förstå.

Akrobatisk sport

Hon uppger att hon inte hade de fysiska förutsättningarna.

– Konståkning är en akrobatisk sport. Jag är 1,8 meter lång. Jag kunde göra två dubbelhopp. Det var allt.

– Det var inte förrän ”I, Tonya” som jag återvände till isen. Från början hade vi med en scen där LaVona åker skridskor. Jag var så glad över att vara tillbaka. Jag började älska det igen. Isdans…

Ordet blir kvar på hennes läppar när de spricker upp i ett leende.

– Jag kanske kunde ha en sidokarriär som isdansare.