Seth Meyers tar det vanliga – och skruvar oberäkneligt

Sandra Wejbro

Dildoar, katolska pedofiler och tågförseningar när komikern showar i Sverige

I 13 år var Seth Meyers en del av humorinstitutionen ”Saturday night live” – i åtta år var han dess huvudförfattare. Nu har han tagit över pratshowen ”Late night” efter Jimmy Fallon.

Ändå har Meyers levt lite i skuggan av mer extroverta komiker. Varken skådespeleri eller att härma kändisar är hans styrka, så det var först i skrivarstolen och som nyhetsuppläsare i ”Weekend update” han hittade hem.

Under showen i Stockholm är det en av de brister han skämtar om:

– Ni är så bra på engelska här. För jag tror inte det är min briljanta fysiska humor ni skrattar åt just nu.

Snarare är det hantverket Seth Meyers är en mästare på. Han vet hur man skriver skämt och håller ett imponerande tempo under den dryga timme han står på scen.

Ofta är det ämnen vi känner igen, men med en briljant extra skruv. På tågresan från Oslo noterar han folks likgiltighet när färden som skulle ta sex timmar blir två timmar försenad (”ni har vant er vid att ha värdelösa tåg!”). Kanske har han tur, kanske har han på så kort tid i landet känt av det trauma som SJ är för svenskarna.

Inte heller Meyers kan låta bli amerikanska komikers favoritämne: att röka på. Men det roliga i hans berättelse är när han ska sluta (”till slut blir man Matthew McConaughey”) och hans härliga pårökta vänner plötsligt är helt olidliga.

Han rör sig från skämt om amerikaner i Europa, den grekiska eurokrisen och kontinentens starka tyskar (naziskämt, check!) till katolska pedofiler, mäns porriga internethistorik och kändisars nakenbilder på vift i ”molnet”.

– I USA lär vi oss att alla kan bli president (för att vi gillar att ljuga för barn).

Meyers politiska skärpa och personliga självkritik (”jobbigt att Bin Laden skulle dödas dagen efter min succé på Correspondents dinner och ta all medieuppmärksamhet”) är så mycket bättre än när han hamnar i relationsstereotyper (hur hans fru desperat väntade på att han skulle fria till henne och sen planerade bröllopet själv). En mindre intelligent komiker hade stannat vid de billiga skratten, men i stället vänder han på steken och kör stand up som den skulle ha låtit ur hustruns perspektiv.

Det är jordnära reflektioner, men med en absurd oberäknelighet. Mot slutet jämför han pojkbandet One Direction med fem dildoar.

Jag fnissar fortfarande – men förstår inte varför.