Han gjorde alltid mycket av en liten roll
Jan-Olov Andersson om James Garner
”Maverick” och ”Rockford tar över” blev klassiska tv-serier. Publiken kunde inte få nog av James Garner och hans charmiga leende. Eller hans sätt att fyra av de komiska replikerna perfekt.
Själv hade han hellre velat ha gjort fler mörka dramer.
– Men man måste ju försörja sig också, sa han enda gången jag träffade honom.
Det var 1994, när filmen ”Maverick” hade premiär.
Ärligt talat var väl vi journalister egentligen mest intresserade av att prata med Mel Gibson och Jodie Foster, som båda stod på toppen av sina karriärer då.
James Garner hade en biroll i filmen, det kändes lite som att han hade fått den som en slags hyllning för att han var stjärnan i förlagan, tv-serien från 1950-talet.
Men all respekt åt regissören Richard Donner som såg till att det blev så. Och det var fint att höra med vilken värme Gibson och Foster talade om Garner. Ett proffs känner igen ett annat fullblodsproffs, även om hans Hollywood-aktier inte längre stod i topp.
I ”Maverick” gjorde Garner mycket av en liten roll. Det gjorde han alltid.
Och i huvudrollerna var han oemotståndlig. Att tv-serien ”Maverick” blev så stor, berodde till stor del på James Garners glimt i ögat, förmåga att pricka in komiska repliker och ett charmigt leende. Seriens vilda västern-klichéer lyfte på grund av Garners humor. Samma sak ett tjugotal år senare, med kriminalserien ”Rockford tar över”.
Skådespelaren, som blev 86 år, hade haft en tuff uppväxt. Mamman dog tidigt. Hans nya styvmor misshandlade barnen. Garner har beskrivit sin barndom som rena helvetet. Kanske var det därför han ibland ville utforska mörkare roller.
Men de filmerna floppade. Och när vi träffades sa han att han hela sin karriär varit pragmatisk och ofta tackat ja till sådant han förstod att publiken ville se honom i. Lite lättsammare roller. Som han ändå gav en slags tyngd och djup åt. Som ”Murphys romans” (1985). Eller krigssatiren ”Krig och feg eller Förste man på Omaha Beach” (1964), hans egen favorit i karriären.
För en yngre publik lär han främst bli ihågkommen för ”Dagboken – Jag sökte dig och fann mitt hjärta” (2004), där han spelade Ryan Goslings rollfigur som gammal.