Augustpriset till Sigrid Combüchen

Har varit nominerad fyra gånger tidigare

Stockholm. Fyra gånger tidigare har hon varit nominerad, den femte gången gick hon hem som vinnare.

Som väntat tilldelades Sigrid Combüchen Augustpriset i den skönlitterära klassen med sin roman "Spill".

Hon inledde sitt tacktal med torr humor:

– Do you really like me, or did I wear you out?

Visst var Sigrid Combüchen mycket glad när hon på måndagskvällen tog emot Augustpriset i Stockholms konserthus.

Samtidigt kunde hon inte låta bli att kommentera det faktum att hon fyra gånger tidigare blivit förbigången – och att det lett till att hon, trots favoritskapet, även i år var ytterst skeptisk till sina chanser.

Muntrare

Sigrid Combüchen har överösts med lovord för sin roman och Augustjuryn spädde på genom att beskriva "Spill. En damroman" som en "stilistiskt och tekniskt formfulländad" bok.

Boken skildrar den unga begåvade Heddas liv på 1930-talet och alla de chanser som går henne förbi.

Sigrid Combüchen tror att läsarna har tagit den till sig för att hon "vältrat sig i sådant hon själv tycker om".

– Det var inte så mycket prestation att skriva den här romanen. När jag började skriva som 17-åring var det för att nå framgång, nu skriver jag med en mycket lägre gard, sade hon.

Grevinnan i Hökarängen

För första gången i Augustprisets historia gick alla tre priserna till enbart kvinnliga författare.

I fackboksklassen vann Yvonne Hirdmans bok "Den röda grevinnan". Den skildrar hennes egen mors liv i mellankrigstidens Europa.

För ungarna i Hökarängen var Charlotte Hirdman den konstiga "utländska mamman" och från början visste Yvonne Hirdman inte så mycket mer.

– På sätt och vis är det här en förlossning, äntligen kunde jag närma mig henne. Hon dog när jag bara var 21 år och hann aldrig berätta något. Jag har skrivit den här boken för hennes skull och den måste helt enkelt bli bra, sade Yvonne Hirdman.

Vinnaren i barn- och ungdomsboksklassen blev Jenny Jägerfeld med "Här ligger jag och blöder".

Det är en tragikomisk skildring av en tonårings upplevelser av att leva med en känslokall förälder.

– Jag ville skriva något som var roligt och samtidigt sorgligt, att läsarna både skulle skratta och gråta, sade Jenny Jägerfeld.

TT Spektra