Nya tv-humorn är pinsamt feg
Vi har ett land fullt av vassa komiker med ett budskap.
Sedan har vi TV4, SVT och TV3.
Det är genant och ledsamt att se tv:s nya humorsatsningar.
Min kamrat Andres Lokko skrev i Svenska Dagbladet apropå den svenska komikern Özz Nûjens ilskna utspel i ”Skavlan” och den brittiske kollegan Russell Brands gästspel som redaktör för magasinet The New Statesman, att komiker och konstgenren comedy numera är en maktfaktor av rang.
Nûjen attackerade den ökande och nu institutionaliserade rasismen i Norge - och censurerades i den norska versionen av ”Skavlan”. Brand använde sitt redaktörskap till att förespråka revolution och försvarade sedan sina teorier duktigt i tv-intervjuer som setts av miljontals människor.
Özz Nûjen har större makt än Tage Danielsson, hävdade Andres och konstaterade att Russell Brand har nästan sju miljoner fler följare på Twitter än premiärminister David Cameron.
Jag är osäker på om detta ger Brand mer makt än en premiärminister, men att vi i dag har mängder av briljanta tage danielssonar är sant, bara det att de inte pysslar med kupletter och limerickar. Och att komedi har trätt in i en ny era, även i Sverige.
Någonstans finns de och de levererar skarp satir och samhällskritik på ett ögonblick. På Twitter och på stand-up-scener runt om i Sverige, vanligtvis. Som Magnus Betnér eller Soran Ismail. Eller Peter Wahlbeck.
Men inte i svensk tv.
Där syns inget av detta.
I svensk tv är komeditiden tillbakavriden till innan ”Lorry” kom på 90-talet och sprängde gränserna för vad man fick, kunde och borde skämta om.
Det är genant att se de nya humorsatsningarna ”SNN News” på TV4, ”Svensk humor” på SVT1 och ”Sommartider” på TV3.
Inte för att programmen inte är roliga, det är de ibland, utan för den monumentala feghet som präglar dem. De vill inte stöta sig med någon. De vill inte säga något särskilt. De har ingen udd, ingen satirisk plan, ingen vilja att klä av makthavare eller peka på felaktligheter i samhället.
Detta är inte manusförfattarna eller komikernas fel, det är tv-kanalernas - som beställt just dessa lama program.
Det ska vara mysigt. Det ska vara tacos. Det ska vara harmlöst. TV4-fieringen av populärkulturen är lika stark som någonsin, trots att tiderna gått vidare.
Jag älskar tramshumor lika mycket som alla andra men när våra stora tv-kanaler äntligen satsar på sketchhumor och helt medvetet (hoppas jag ändå, eller så är man totalt utan koll) vägrar anamma den omvälvning komedigenren genomgått de senaste tio åren i Sverige - och under långt längre tid i till exempel USA - är det förvisso komiskt.
Men inte den typ av komik man skrattar åt, utan känslan av att gråtrunka.
Fråga Fredrik
Det är ju du som är problemet ditt jävla missfoster, det är ju såna som du, ”journalister”, som låter alla dessa B-kändisar och bloggare komma undan med sina påhitt. Som du själv skriver... varför kräver ni inte att de visar det där träbenet? Eller ett läkarintyg eller någon annan form av bevis? Ni gör ett uselt jobb som skriver vadsomhelst som alla nollor påstår för att bli kända. Kolla fakta för fan! /KoK
Svar: Det finns bra och dåliga journalister, de allra flesta är bra. Men ja, det finns all anledning till skärpning. Och att sluta svära. /Mvh Missfoster
VECKANS...
BABE. Camilla Kvartoft. Leif GW Persson såg ut som en obäddad säng och var ilsk som ett åskmoln de första minuterna av ”Veckans brott”. Anledning: Vakten på SVT släppte inte in professorn eftersom han saknade leg. Kvartoft hanterade det utsökt, liksom hon hanterar allt utsökt i tv.
BIO-DRAMATHRILLER. ”Prisoners”. Deppig, grå, smart, strålande. Hugh Jackman är en av de allra största.
ESS. Anna Blomberg, komiker. Lysande i både ”SNN live” på TV4 och ”Svensk humor” på SVT. Bland annat i samma roll (som Jimmie Åkesson), vilket förvisso är en aning fattigt. Men jag förstår dem, hon är ju så bra.
FILM. ”Mig äger ingen”, regi av Kjell-Åke Andersson med Mikael Persbrandt som alkoholiserad, ensamstående pappa till en liten flicka. Baserad på min arbetskamrat Åsa Linderborgs succéroman. Persbrandt är förstås strålande och filmen griper tag om sorg, sjukdom och utsatthet, men också om glädje och kampvilja.
ALBUM. ”Israel Nash’s rain plans”, Israel Nash Gripka. Americana av finaste märke.
WEB-TV. ”Semi”, med det unga humorgänget I just want to be cool. De tre grabbarna kan bli stora. Kolla på SVT.se, 11 minuter humor med fräschör. Fräschör!
FRÅGA. Vad hände egentligen med min idol James Spaders karriär? Stor i tv-serier, som i utmärkta - men falnande tyvärr - thrillern ”Blacklist” på TV3 nu, men avliden som filmstjärna. Har läst flera intervjuer och hittar inget svar, inga problem, James verkar må bra. Det är nog bara så att han tappade sin ungdoms stora skönhet. Hollywood är ytligt även för män.
PUNK-NYHET. Johnny Thunders liv blir film. Det låter som en god idé. Jag har för övrigt bott i rummet där han 1991 dog i en överdos, i New Orleans. Lite sjuk är jag.