Cage är normal - förutom fiskarna
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-10-30
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
NEW YORK
Först sitter Nicholas Cage vid ett bord och talar om svenska fiskar.
Sen springer jag in i en sur Elvis Costello.
Och i East Village gömmer sig Natalie Portman bakom ett par solglasögon.
Det är såna dagar på Manhattan ibland.
Man ser alla hela tiden.
Med tanke på att jag går på en presskonferens han håller på anrika gamla Essex House är det kanske inte så sensationellt att jag får span på Nicholas Cage.
Men det känns coolt ändå.
Han ser ser ut precis som väntat - och det är mycket oväntat.
Berömda skådisar och artister brukar alla vara extremt korta och jag har mycket fördomsfulla teorier om att det är en förutsättning för den typen av karriärer; man måste vara så liten att man utvecklar omättliga hävdelsebehov.
Nicholas Cage är av normallängd, normalvikt och " ja, han verkar rätt normal i största allmänhet.
Bortsett från det där med de svenska fiskarna.
Svenska fiskar är ett slags godis de har här och Nicholas Cage berättar plötsligt att han är beroende av dem.
- Svenska fiskar " det är min drog nuförtiden, säger han.
Hm.
Efteråt går jag rakt in i Elvis Costello på den gata som kallas Central Park South.
Han bär en långrock som får honom att se ut som tysk gallerist och talar ivrigt i mobiltelefon.
Han är också mycket sur.
Kanske är det för att han märker att jag känner igen honom. Män som Elvis Costello flyttar till New York för att slippa uppmärksamhet.
Eller också vet han hur jävla trist jag tyckte han var på Cirkus senast.
I så fall kan jag upplysa honom följande:
Så länge han bär såna rockar kommer han aldrig att göra rolig musik igen.
Senare samma eftermiddag ska jag dricka kaffe med Alon på Virage och tar en taxi ner till East Village.
Precis där jag kliver av, vid den suveräna skröfsbutiken i hörnet av sjunde och andra, står Natalie Portman i ett par jättelika solglajjor och tror att hon är anonym.
Men sedan "Closer", förra årets bästa film, är jag kär i henne och den man är kär i känner man förstås igen.
Jag överväger att gå fram och förklara hur jag känner, men bestämmer mig för att vänta till My Morning Jacket-spelningen på kvällen.
Hon verkar vara typen som går på såna konserter.
Där syns dock ingen Natalie Portman.
Bara Andres Lokko.
Det är å andra sidan en häftig syn, det med.