Jöback: ”Jag bantade och får inte träna”

Peter Jöback om att spela en transperson och hur rollen hyllar hans döde bror

Han har bantat och gått i klack.

Inför rollen som transpersonen Candy Darling i musikalen ”Livet är en schlager” har Peter Jöback förvandlat sin kropp.

– Jag får inte träna. Jag har inga muskler på ­kroppen, säger han.

Peter Jöback, 43, är väl förberedd inför kvällens premiär av ”Livet är en schlager”.

Musikalstjärnan ska spela transpersonen Candy Darling i Jonas Gardells musikal som under hösten går på Cirkus i Stockholm.

– Jag har gått i klack sedan i våras för att lära mig det, jag har bantat ner mig och får ­inte träna. Jag har inga muskler på kroppen. Jag ser ut som en speta och försöker komma ner mig i storlek, men det är svårt eftersom jag är kille, säger Peter Jöback.

Under våren har han ­också intervjuat flera transpersoner och klätt sig i ­kvinnokläder för att sätta sig in i ­rollen.

– Jag har gått ut och drugat lite, känt på hur det är att ­vara tjej. Jag har varit på kräftskiva som tjej bara för att se hur folk behandlar en, det var intressant. Mött folk som säger att man har klätt ut sig, fastän man är sig själv, säger han.

Gick bort på sjukhus

Rollen är också en hyllning till Jöbacks halvbror, som gjorde samma resa som Candy. Han gick bort på sjukhus, efter upprepade självmordsförsök.

– Det är starkt för mig att spela Candy, eftersom det dessutom var en familjehemlighet med min halvbrors öde. Jag hann bli 32 år innan jag fick reda på vad som hände, det kom pö om pö. Han gillade att klä sig i tjejkläder. Jag visste att han försökte ta livet av sig, men inte av vilken anledning, ­säger Peter Jöback.

I musikalen spelar han bror till Helen Sjöholms ­karaktär Mona. Hon är en schlagerbesatt kvinna som arbetar som personlig assistent åt cp-skadade David, spelad av komikern och ­föreläsaren Jonas Helgesson, 36, som själv har en cp-skada.

Helgesson gör med rollen sin skådespelaredebut.

När han föddes fick han av läkarna domen att han ­aldrig skulle kunna gå eller prata. Som 13-åring reste han sig ur rullstolen och i dag står han på en av Sveriges största ­scener.

– Rollen betyder mycket, inte bara för mig. Utan även för andra med funktionsnedsättning som varje dag måste kämpa med sin egen självbild, och vad andra ska tycker. Det är lätt att andras bild blir sin egen, om man ­inte tänker på det, säger han.

Allvar och skratt

”Livet är en schlager” handlar om allas rätt att få vara med, och känna att de duger. Publiken kommer att kastas mellan allvar och skratt.

– Det ska bli intressant att se hur långt man kan gå och samtidigt behålla ett underhållningsvärde i det. Att man orkar med att bli berörd, garva och följa med i alla svängar, säger Helen Sjöholm, 44.