Svordomar ekar som pisksmällar

Markus Larsson

Bittergubben Lewis Black spelar cyniker bättre än de flesta andra

Det skulle vara Statler och Waldorf i så fall.

Bara de två gubbarna i ”Mupparna” är vresigare än amerikanske ståuppkomikern Lewis Black.

Lewis Niles Black har ett tacksamt och klassiskt utgångsläge.

Han ser på världen med bittergubbens trötta och människofientliga blick.

Black är 65 år men har alltid som ståuppkomiker spelat rollen som livstrött outsider.

Det är varken ett nytt, innovativt eller särskilt spännande perspektiv för humor, men få har gjort det bättre än han.

Drivs till vansinne

Grunden, att han spelar en cyniker som drivs till vansinne av vår sten­dumma planet, är kvar. Likaså den ständiga tesen om skillnaden mellan republikaner och demokrater.

Vad är skillnaden då? Jo, att republikaner är idioter och demokrater är korkade. Medan Tea Party-rörelsen är så obeskrivligt fucking fruktansvärd att den måste vara fjärrstyrd av ondskefulla utom­jordingar.

När Lewis blir riktigt upprörd – säkringen går ofta – ruskar han på huvudet som en bulldogg, med en seriefigurs fulländade tajming. Vartenda ”ass­hole”, ”shithole” och ”fucking” ekar som pisksmällar i lokalen.

Och liknelserna är ofta värda ett diplom. Hur stort var isblocket som lossnade i Antarktis? Så stort att det inte ens brydde sig om att säga vart det skulle. (Det var roligare i showen, tro mig.)

Lewis Black har inget gott att säga om USA just nu. Inte alls. Men så fort han rör sig bort från tidningsartiklar och statistik om amerikanska kongressen, global uppvärmning eller konservativa ärkenötter till politiker haltar framförandet.

Få som platsar

Han är som bäst som sarkastisk kommentator. På det sättet passar han däruppe på balkongen mellan sina vithåriga vänner Statler och Waldorf.

Nej, det är inget elakt skämt. Få nu levande komiker platsar bland de bedårande mupparna.