Ryska budskapet rent löjeväckande
Sanna Nielsen gick till final.
Väldigt väntat.
Och Ryssland blev utbuat.
Också väldigt väntat.
Ryssland går alltid vidare.
Det är en naturlag i Eurovision.
Men den här gången dånade buropen i arenan när landet tog plats bland de tio finalisterna.
Någon som är förvånad?
Med tanke på att regimen i Ryssland har gjort ondskefull och omänsklig homofobi till sitt adelsmärke är det mer överraskande att scenen inte bombarderades med regnbågsfärgade tomater under Tolmachevy Sisters framträdande.
De ryska tvillingarnas budskap till tv-publiken – ”visa lite kärlek och omtanke, världen” – är i skenet av Putins aktuella utrikespolitik hånfullt och löjeväckande.
Och eftersom även Ukraina gick till final kan lördagen bli intressant. Hur kommer rösterna att fördelas till respektive länder?
Gissningsvis till Ukrainas fördel. Rysslands sympatikonto borde rimligen ligga på minus.
Om Ukraina dessutom placerar sig högre än sin våldsamme storebror lär det inte passera obemärkt förbi.
När storpolitiken flyttar in i den här färgsprakande cirkusföreställningen blir det alltid obehagligt.
Men var inte oroliga. Cementhäckarna i EBU kommer, kanske av nödvändighet eller taktik eller underdånighet inför en av tv-unionens mäktigaste alfaländer eller allt på samma gång, fortsätta att låtsas som om det regnar konfetti.
Buropen var det enda som fick det snustorra formatet och tv-programmet att skaka till.
Resten var som ett flöte. Det, ja, flöt på.
Runt Sverige och Sanna Nielsen har det vilat en märklig stämning.
Landet och delegationen som bryr sig mer än de flesta om höga placeringar och avancemang har varit filbunke under repetitionerna och semifinalen.
Semifinalen var inget hinder. Med den låten och den sången och den artisten – Sanna verkar nästan framklonad för att vara Eurovision-drottning – var det knappt en dörrkarm.
Bara att kliva över och tralla vidare.
Sanna Nielsen gjorde mer än så. Det hade varit lätt att krympa och försvinna och framstå som anonym och stel på den danska jättescenen, men svenska produktionen har arbetat hårt för att fokusera kamerorna på Sanna och sången. Power och klass.
Att Sverige sen drog nitlotten och får starta på den första halvan i finalen är surt. Vinstchanserna för bidragen på andra halvan i den låååååååånga finalen är statistiskt sett större.
Nederländernas finstämda bilcountry var annars den mest glädjande finalisten. Det är en elegant oas mitt i allt vansinne.
I övrigt har jag bara tre frågor:
1. San Marino till final?
2. San Marino?
3. Hur gick det till?
Larssons läckraste
USA kommer, av logiska skäl, aldrig tävla i ESC. Men landet representeras ändå bra i år genom Nederländernas melankoliska highwayballad ”Calm after the storm”.
Larssons läskigaste
Belgiens ”Mother”. Vad var det för ett hemskt påhitt? Tänk på barnen.