Hoppas aporna på Skansen har rätt
Nöjesbladets ständige schlagerkrönikör Markus Larsson sätter 
på alla låtar i kvällens melodifestival
LULEÅ. Det här är mer än en premiär.
Det är en termometer i stjärten.
Den visar hur resten av festivalen kommer må.
Och kanske också dess framtid.
Melodifestivalen firar tioårsjubileum i år.
Ja, tävlingen är betydligt äldre än så.
Men det är tio år sen som Melodifestivalen växte och delades upp i delfinaler och började turnera och blev ett glamourmonster som Kristian Luuk kallar tjottaballong.
Och i tio år har Sverige stannat varenda lördagskväll i februari och halva mars.
Folk har bänkat sig framför tv:n för att tjotta sig medelklassfulla eller gnälla eller klä sig i fjäderboa och lyssna på mer eller mindre kända artister – och en hel del tomma äggskal – som sjunger singback i tre minuter.
Det har, att döma av antalet tittare, varit en makalös succé.
Det har, att döma av att grundkonceptet aldrig förändras, verkat som att framgången ska fortsätta i samma spår och tempo till 2051.
Men samtidigt har Sverige placerat sig sämre och sämre och ännu sämre i den där andra tävlingen, Eurovision song contest. Och Melodifestivalen
lever i en sorts märklig symbios med sin internationella storebror.
Den ena påverkar den andra.
Och kavalkaden av besvikelser har lyft fram en oundviklig fråga och placerat den mitt på bordet: vad täv-lar vi om egentligen? I sex långa veckor?
Melodifestivalen kommer säkert leverera flera av årets mest sedda tv-program 2011.
Men jag tror att upplägget med delfinaler är hotat. Publikens intresse och engagemang i kväll bestämmer förmodligen åt vilket håll konjunkturkurvan pekar under resten av tävlingen. Uppåt? Neråt? Mitt emellan? Om opinionen är mätt på leken, om antalet tittare och röster rasar som amerikanska fastighetsmarknaden lär tävlingens utseende och form sminkas om ordentligt. Kanske redan nästa år.
SVT har, för säkerhets skull, dopat första veckan med högre kvalitet än vanligt.
Jag är visserligen duktigt hjärntvättad – på tre dagar har jag hört Danny sjunga orden ”in the club” 300 gånger – men faktum kvarstår:
Jag har, under min tid som schlagerkrönikör, aldrig sett en premiärvecka med högre lägstanivå på själva låtarna.
Frågan är om den riktiga domstolen, tittarna, gör samma bedömning.
Dannys stekardisco är klar. Han kan vaska sin första flaska segerchampagne innan sändningen börjar.
Sen är det knepigare.
Enligt spelbolaget Unibet tippar lemurerna att Pernilla Andersson gör Danny sällskap till Globen.
Inte mig emot. Jag gissar annorlunda, men hoppas att Skansens saltaste apor har rätt.
Vissa säger också att Jonas Matsson är en tänkbar skräll.
Men innan nån förförs av webbjokerns magnecylreggae, tänk efter.
Vill vi verkligen skicka en rullgardin till Düsseldorf?