Det är slut, New York
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-01-29
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
NEW YORK
So long New York.
Howdy Birger Jarlsgatan.
Nu är jag tillbaks i era armar.
Står på trottoaren. Med resväskan i handen. Den är svart.
Sann kärlek är svår att hitta.
Efter två år och sju månader står en jumbojet och väntar.
New York är inte mitt hem.
Inte längre.
Här sjöngs en sång. Här fälldes en tår.
Tillbaks till dina armar, Stockholm, tillbaks till dina armar.
Jag älskar det, även om de kallar mig galen. Hur kan du resa från New York när du inte behöver? För att kärlek är smutsig som porr och svår som brännskador.
Står på trottoaren. I varma vantar och luva med en fläck på högra rockärmen. Resväskan packad. Borde sagt ordentligt adjö till Big Man och några till. Jag tog bakvägen. Bakvägen är alltid en lösning.
Står på trottoaren med famnen full av minnen. Inte ett enda tillräckligt stort för att få den äran nu.
Jag kommer att sakna utsikten från 29:e gatan och Park Avenue mot Met life-skrapan när det är dimma och allt är enkelt.
Allt rinner från New York. New York är källan till floden. Nu är isen frusen och jag skejtar i väg.
Jag behöver dig.
Jag behöver dig inte.
New York är en enda sekund och en miljon dagar. Omöjligt att förklara New York. New York löser inga gåtor. New York är en labyrint med tänder.
Träffade en ung man från norra Finland i går. Han hade just flyttat till New York. Han sa: "Jag vet inte jag, alla talar så mycket om New York men "".
Kraven kan kväva. Man ska tindra med stadens stjärnor men New York är bara en stad. Man tindrar med vad man har. Hatten är samma.
New York är inte lätt. New York är underbart. New York är en kortväxt tant.
Jag står på trottoaren. Med resväskan i handen. Den är svart.
New York är inte mitt hem.
Kommer attt sakna tusen små saker och några stora. Jag påstår inte att jag visste hur man älskar dig, New York. Jag vet inte om jag någonsin älskade dig, New York. Eller om du älskade mig, New York.
Sann kärlek är svår att hitta. Vi hade det fint. Jag är glad att det är över.
Alltså: till den som blev förvirrad kan jag meddela att denna krönika, som skrivits från New York eller USA varje lördag sedan juni 2002, nu tar slut och jag flyttar hem till Stockholm.
Söta Per Bjurman blir er man i det stora äpplet.
Men. Redan nästa lördag är jag här i Aftonbladet igen. Från Sverige. Se det som ett löfte, inte ett hot. Se det som fortsättningen på en underbar vänskap.
Många har varit där. Många har haft åsikter. Men jukeboxen på Jones Bar på Great Jones street har aldrig varit bättre än just just nu.
För sista gången:
Bara i New York, barn, bara i New York.