Eva Bysing: Jag är glad att jag överlevde
Profilen om sorgen efter maken – och beslutet att leva ensam
Publicerad 2023-03-07
Eva Bysing klev av scenen för att njuta av livet med maken och jazzmusikern Bengt-Arne Wallin.
Tv-legendaren, som fyllde 80 år den 6 mars, ångrar inte sitt beslut för en sekund.
– Vi kände båda två att vi måste ta vara på den tid vi har. Det här var bara några år innan han gick bort.
Under 70-talet syntes skådespelaren och sångerskan Eva Bysing överallt. Hon var med i revyer med dåtidens tungviktare som Tjadden Hällström, Carl-Gustaf Lindstedt och Thore Skogman. Hon gjorde också succé i underhållningsprogrammet ”Fint som snus” tillsammans med Bert-Åke Varg och på 90-talet återförenades vännerna i ”Rederiet” där Eva Bysing spelade karaktären Irma Larsson.
Idag fyller denna pigga legendar 80 år, något som firas med styvsönerna som ska ta ut henne på finrestaurang.
– Jag säger inte 80, jag säger åtta noll, det låter mer som en seger. Det låter positivt om inte annat. Dessutom förpliktigar den här åldern. Nu måste jag börja uppföra mig som en vuxen, säger hon och skrattar.
Drabbats av synproblem
Eva Bysing bor kvar i huset i Edsviken i Sollentuna där hon har bott i 50 år. Hon trivs med livet förutom att hon har drabbats av nedsatt syn.
– Det är jobbigt, jag har gått ett år på behandlingar för att de ska hålla den här skiten i schack. Jag fick blödningar på gula fläcken på båda ögonen och det är inte att leka med. Så jag få en spruta i varje öga en gång i månaden och det är inte kul. Men jag måst förlika mig med det, jag vill nämligen inte bli blind.
Eva Bysing var lokalkändis i Västerås när hon växte upp tack vare att hon var med i stadens nyårsrevyer. Det var så hon hamnade som landskapsvärdinna i ”Hylands hörna” 1966.
– Så här i efterhand inser jag att det var mitt genombrott. Det haglade in jobb och erbjudanden efter det. Men då var jag inne på sista terminen av min lärarutbildning så jag gick klart den. Så präktig var jag på den tiden.
Hittade kärleken
Karriären blomstrade och på privata sidan hittade hon kärleken i meriterade jazzmusikern Bengt-Arne Wallin som hon sedermera gifte sig med.
– Jag har verkligen gjort rätt för mig, gud vad jag har jobbat. Men för några år sedan kände jag att jag färdig med det livet och då klev jag av scenen. Det var några års åldersskillnad mellan min man Bengt-Arne och mig och vi var rädda om tiden tillsammans.
– Jag tyckte det var fruktansvärt tråkigt att åka hemifrån när det var middagstid för att jobba. Dessutom var jag ofta borta på helgerna. Där satt han ensam och åt sin middag. Vi kände båda två att vi måste ta vara på den tid vi har. Det här var bara några år innan han gick bort.
Förlamande sorg
Då fick ni några sista fina år tillsammans?
– Ja, nästan fyra år av riktig härlig frihet tillsammans där vi kunde göra precis vad vi ville och ta tillvara på alla dagar i veckan. Det var härligt, jag ångrar inte en sekund att jag tog det beslutet.
2015 gick han bort och Eva Bysing beskriver en förlamande sorg.
– Det gick så fort och det var skönt för honom. Men för mig slog tystnaden och ensamheten till, det var förlamande otäckt och sorgligt. Att gå här i huset som hade varit fullt av liv och rörelse, det var så jobbigt. I efterhand är jag glad att jag överlevde.
Eva Bysing förklarar att även om hon hade ett nätverk så kunde det inte ersätta maken B-A, som hon kallade honom.
– Det går inte att ersätta en sådan djup kärlek och saknad. Även om alla stöttade mig och fanns där så var det en verklighet som var hård.
”Jag vill inte gå in i någon relation”
Du red ändå ut stormen?
– Ja, men det tog tid. När jag väl insåg att han inte skulle vilja se mig så där olycklig och eländig, då tog jag mig i kragen och tänkte att jag var tvungen att ta tag i den tid jag har kvar.
Eva Bysing lever själv och letar inte efter någon ny man.
– Nej, jag vill inte gå in i någon relation. Men vad jag saknar är att ha en dialog med någon som lyssnar och som man kan prata med. Någon som man kan dela intressen med. Då får man näring, både mentalt och fysiskt. Det är det jag saknar mest, en dialog och kanske en hand att hålla i.
Eva Bysing har sina styvbarn, men hon förklarar att några egna barn blev det aldrig.
– Nej det blev inte så. När jag väl kände att nu är det rätt och riktigt, då ville det sig inte. Nu har jag mina styvbarn och jag är glad att de finns.