Camilla Henemarks tårar i SVT: ”Lever på existensminimum”
Det gör den tidigare Army of lovers-medlemmen i dag
Uppdaterad 2023-11-01 | Publicerad 2023-10-15
Hon hade fans över hela världen, valturnerade med Göran Persson och festade med kungen.
Sen blev hon hemlös, pank och hade bestämt sig för att avsluta sitt liv.
– Jag lever på existensminimum kan man säga, säger Camilla Henemark i ”La Camilla – från gata till glamour, tur och retur”
Det är en uppgiven Camilla Henemark, 58, som vi får följa i SVT:s nya dokumentär ”La Camilla – från gata till glamour, tur och retur”.
– Jag vill inte säga att jag inte har något att leva för, men på sätt och vis är det ju så. Jag har inga barn och ingen familj och inget jobb. Vad ska jag göra? Mata fåglar?, säger Camilla.
Efter ett framgångsriks liv raserades allt och till slut var hon hemlös, utan varken pengar eller jobb.
Söker jobb – har inga framtidsplaner
Vändningen kom när hon blev inlagd på psyket och sedan var med och startade organisationen Suicide Zero och började föreläsa om hur man kan förhindra självmord.
Hon fick en ny bostad, som i dag är fylld av lådor och kläder. Camilla säger att hon ”fyllt ett litet hem med ett helt slott”.
– Jag lever på existensminimum kan man säga. Jag har varit sjuk, jag har haft både diskbråck och astma och allt möjligt. Så jag har varit sjukskriven. Men nu söker jag jobb och jag har inga planer för framtiden och det kanske är därför jag mår lite dåligt just nu också. Jag har inte några framtidsplaner och jag vet inte riktigt var jag är på väg, säger hon i programmet.
Tårarna: ”Lågan har slocknat”
Hon känner att ”lågan har slocknat” och att hon bara kan leverera 30 procent – vilket inte räcker för henne och en besviken Camilla brister ut i gråt.
Men hoppet om att hitta något som hon brinner för igen är inte helt tappat.
– Jag har tänkt på saker som skulle kunna väcka mig till liv igen på något sätt, det enda jag har som väcker känslor är politik. Ett engagemang som är politiskt, eller någon fråga som jag känner för för då vet jag att då brinner jag och då kommer livslusten och den här känslan för rättvisa och sånt. Då kan det brinna till. Jag tror att det är något sånt som jag saknar, säger hon.