Aftonbladet

Dagens namn: Uno

Det är inte coolt att vara ”äkta”

Uppdaterad 2023-11-27 | Publicerad 2005-10-01

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

smart drag Courtney Taylor och Brent Deboer i bandet ”Dandy Warhols” har tvättat bort töntstämpeln. Det vinnande konceptet var helt enkelt att anstränga sig lite extra när det verkligen gällde. Lite smartare och lite mer kommersiella än sin vän/konkurrent Anton Newcombe står de nu med ett fett kontrakt med ett stort skivbolag.

I juni 2003 sov jag mig igenom en Dandy Warhols-spelning på Hultsfredsfestivalen.

Jag trodde de var heljönsiga.

Men ”Dig!” visar att jag hade fel.

Stjärnan i den fantastiska dokumentären ”Dig!”, som sedan i våras finns i välsorterade dvd-affärer, är det galna snillet Anton Newcombe i The Brian Jonestown Massacre.

Men det är Antons vän/konkurrent, den självgoda drogskallen Courtney Taylor i fjantbandet The Dandy Warhols, som verkligen är intressant.

Trasiga Anton sjunger ”Say goodbye to mum and dad, the two best friends you never had”. Därpå visas ett klipp på pappan, en ångerfull alkoholist som tog livet av sig. Mamman är vulgär, bär för stora glasögon och ringde polisen när hon upptäckte att sonen odlade marijuana.

Say goodbye to mum and dad, sannerligen.

Anton är vansinnig och självmedicinerar. Vid varje tillfälle till framgång ser han till att förstöra det. Bland annat genom att spöa upp sina bandkompisar på Viper Room i Los Angeles 1997 när åtta major-bolag står redo med feta checkblock. Anton tröstar sig med droger och känner sig väldigt indie.

Han är således väldigt cool enligt alla gamla trötta rock’n’roll-myter. ”Äkta”.

Samtidigt är töntbandet Dandy Warhols på väg mot det goda livet, signade av ett stort bolag, gör en svindyr video med David LaChapelle och sjunger ”Heroine is so passé”. De anses vara sell-outs, är ungefär lika nerdrogade som Anton men lite smartare och mer kommersiella i skarpt läge.

I slutet av 2000 är BJM i totalt kaos och Dandys slår igenom med ”Bohemian like you”, som vi skrattade åt då.

”Dig” slutar med att en proppmätt Dandys-Courtney i löjlig mohikanfrisyr ligger pompöst självgod på en divan och säger överseende om BJM att han fattade hela tiden att ”these kids are all gonna end up in prison”.

Det är briljant. Det är rock.

Och vi påminns om att ”Bohemian like you” faktiskt inte alls är en dum låt, att Anton borde tvångsomhändertas och att det är tuffare att sakta slockna än att brinna upp.

VECKANS

Fredrik Virtanen