”Macken” är tidlös skruvad knasighet

Jens Peterson

Så många får premiären av Jens Peterson

GÖTEBORG. ”Macken” på scen tar igenkänning till en ny nivå.

Favoritnumren från tv-serien fungerar perfekt när Roy och Roger blir musikal.

Men det är mer än gamla godingar. Här finns en tidlös skruvad knasighet. Galenskap, helt enkelt.

OBS! Denna recension skrevs när föreställningen hade premiär i Göteborg 2016, nu sätts samma show upp i Stockholm.

Det räcker att en familj kommer in i blå träningsoveraller för att publiken ska jubla. Alla kan texten till ”Man ska ha husvagn”. Alla kan också le när 60-årige Knut Agnred är 15-årig konfirmand som vill ha en synth, farsan.

Det välbekanta och upprepning är en hörnsten i humor. ”Macken” fyller 30 år och är fortfarande en folkkär fnissfest.

Genom de sex tv-halvtimmarna finns en löpande handling och återkommande figurer, som gör att ”Macken” passar utmärkt att flytta till scen. 

Surrealistisk lekfullhet

Charlott Strandberg gör alla kvinnoroller mycket bra, och Lasse Beischer ersätter Peter Rangmar som dog 1997. Är bland annat den Opelsökande mannen med samma intensitet.

Bland vardagsrealismen, ostmackorna och oljefläckarna finns en surrealistisk lekfullhet. En sång om varför man borde ha män med lösmustasch i sitt bagage. En trummande tankare.

Många komiskt märkliga kunder kommer till Roy och Rogers verkstad. Mackägarna får ofta agera misstroget stirrande stenansikten när de möter folk som på olika sätt behandlat motorer och manicker illa. Många snålar med pengar.

- Sicket fölk, som Roy suckar gång på gång.

En frukostblues till Tom Waits toner och rockande Roy på raggarbil. Musikalens stora romantiska ballad heter ”Det är vattenpumpen, Gerd”. Sången är en briljant brottningsmatch mellan fordonsmekanik och relationsproblem.

I applådtacket får vi också filmlåten ”Gõtt å leva”. Det är det i det här sällskapet.

OBS! Denna recension skrevs när föreställningen hade premiär i Göteborg 2016, nu sätts samma show upp i Stockholm.