Molly Sandén om obotliga sjukdomen: ”Jag kan dö”

Berättar om rädslan, hur hon tvingats ändra sitt liv – och stödet från fästmannen Danny Saucedo

Torbjörn Ek

Molly om diabetesen: ”Just nu värre än någonsin”

Molly Sandén, 26, fick diagnosen för sex år sedan.

Sedan dess måste hon hela tiden levt med stressen – om hon tappar kontrollen kan livet vara över.

– Jag kan dö, i sömnen utan att det märks, utan att jag märker det utan att nån märker det, säger artisten som ikväll leder Diabetesgalan på TV3.

Ikväll står hon på scenen i Annexet i Stockholm och leder Diabetesgalan på TV3 tillsammans med Peter Jihde, 47.

För sex år sedan fick Molly Sandén diagnosen som ändrade hennes liv. Sedan dess har hon behandlats för sin diabetes typ 1, sjukdomen som annars kan ta hennes liv.

Tar spruta åtta gånger om dagen

Omkring åtta gånger om dagen tar hon sin spruta med insulin.

– Jag har fått en väldig respekt för min hälsa och att jag inte alltid kan räkna med att funka. Förut kände jag mig mer odödlig och lite modigare på vissa saker som kanske inte alltid är nice att vara modig med, som hur mycket man festar och hur lite man sover, säger hon.

– Den här obryddheten som är ganska vanlig i min bransch, att det är lätt att leva ett ganska destruktivt liv och ändå funka med det man gör, det kan jag bara göra till en viss gräns. Sen måste jag ha kontroll.

Vad kan hända annars?

– En vanlig festkväll kan räcka för att jag inte ska vakna. Om jag är full och råkar ta för mycket spruta, eller ta samma spruta två gånger. Det har ju hänt att man glömmer saker, man kanske har glömt att låsa eller glömt att stänga av ugnen. Det har hänt med diabetesen några gånger och jag har råkat illa ut, även om det inte har varit så farligt. Men det kan räcka med nån liten gren och så vaknar jag inte.

”Det kan räcka för att jag ska dö”

Du kan dö?

– Jag kan dö, i sömnen utan att det märks, utan att jag märker det utan att nån märker det. Säg att jag skulle vara full och råka ta samma spruta två gånger. Det kan räcka för att du i sömnen hamnar i koma eller dör. Det är så sjukt, att hela tiden behöva ha den kontrollen sig själv.

Molly Sandén beskriver hur hon inför kvällens gala varit nere i en svacka med sin sjukdom.

– Just nu är det ganska dåligt. Det har typ varit sämre än någonsin. Jag tror att det beror på att jag varit ute på turné, lite nya tider och dygnsrytmer. Lite mer festande och alkohol i bilden. Jag har svårt att hitta balansen då. Men jag har väldigt bra kontakt med mina läkare som hjälper mig att försöka hitta rätt.

Molly Sandén har diabetes typ 1. Sjukdomen har inget botemedel och hon räknar med att behöva behandlas för den resten av livet.

Nu pratar hon gärna om sin sjukdom för att sprida kunskapen.

– Fråga, fråga, fråga så länge du inte är dömande. Som om man sitter och käkar och får höra: ”Ska du verkligen äta en portion till, ska du verkligen göra det med din diabetes?”

Är det den vanligaste missuppfattningen du råkar ut för, kring maten?

– Ja, att både diabetes typ 1 och typ 2 har man orsakat själv för att man har ätit för mycket socker. Man blir trött på att höra det och om man inte är vän med sin diabetes känns det ännu jobbigare att höra att folk tror att man har orsakat det själv.

Bröllopsplanerna: ”Går inte framåt”

Hon har ett starkt stöd i sina närmaste, familjen och fästmannen Danny Saucedo.

– Han har engagerat sig jättemycket och är superbra på att känna igen symptom och säger ofta till: ”Jag tror att du är lite låg nu, du ska nog kolla ditt socker”. Det känns väldigt väldigt skönt att inte var helt ensam. Du vet själv när man går ensam och ältar nånting, jag blir nästan rebellisk till slut. Skjuter undan tanken och struntar i saker. Då är det nice att ha någon att bolla med, nån som säger till att det är dags att kolla. För att ha det själv i huvudet hela tiden är för jobbigt.

När vi ändå är inne på Danny så måste jag ju fråga den obligatoriska frågan, när ska ni gifta er?

– Ingen aning, vi får se.

Har ni kommit någonstans med planerna?

– Ingenstans, det går inte framåt.

Jag kommer ställa frågan varje gång vi ses tills det händer.

– Jag har förstått det, säger hon och skrattar.