Egotrippen man inte vill ta
Magnus Sundholm om den långa baksidan av filminspelningar
Lockas till grönskan i North Carolina med löfte om häng på ”Homeland”-inspelningen.
Jag borde veta bättre.
Det blir två dagars resehelvete kombinerat med 19 timmars väntan i ett kvavt sammanträdesrum.
Redan efter ”Air force one” 1996 svor jag på att aldrig mer göra inspelningsreportage. Då hade vi suttit i en fönsterlös hangar i Culver City och stirrat på en flygplanskropp utan vingar som på en plattform krängde fram och tillbaka medan Harrison Ford och Gary Oldman skuggboxades bland de skinnklädda stolsryggarna.
Förmiddagen hann både bli lunch och eftermiddag utan de utlovade intervjuerna.
Framåt kvällen fick vi beskedet att båda skulle dyka upp ”bara scenen var klar”.
Efter elva timmar och 15 minuter stack Oldman utan förklaring. Efter ytterligare en kvart beklagade Ford – via en filmbolagsarbetare – att han tvingats ställa in vårt möte på grund av ”familjeskäl”.
Trots det och flera andra bottennapp lockas jag mot bättre vetande till Charlotte. Dels beror det på chefens vädjan, dels på chansen att få se skogarna där ”Hunger games” spelades in.
Mardrömmen börjar direkt. De två flyg som i Uniteds regi ska ta sju timmar är försenade och tar mer än ett halvt dygn.
Tidigt morgonen därpå placeras Nöjesbladet tillsammans med tre franska, tre brittiska och en holländsk journalist i en minibuss och körs till en lagerlokal 20 minuter utanför stan.
Där visas vi in ett sammanträdesrum som dag ett blir vårt hem i elva timmar.
När vi i mörkret fraktas tillbaka granskar vi facit:
Möte med en producent i en timme, en birollsinnehavare i 45 minuter och en av två huvudrollsinnehavare i 15 minuter.
Via monitorer har vi också fått följa inspelningen av en förhörsscen. Dock utan ljud eftersom de hörlurar som fanns till förfogande ockuperades av ”bekanta till inspelningsteamet”.
Dag två bjuder på repris i nio timmar med – tack och lov – ett par korta avbrott för intervjuer med Emmynominerade Damian Lewis och Claire Danes.
På flygplatsen, där nya Unitedförseningar leder till missat anslutningsflyg i Washington, är det bara att konstatera att en före detta New York-stationerad kollega troligen inte visste hur rätt han hade när han en gång beskrev såna här uppdrag.
– Av egoskäl vill man bli tillfrågad, sa han.
– Men man vill egentligen inte åka.
Hot or not
”South Park”-skaparnas succémusikal ”Book of mormon” är på ingång till Los Angeles. Tack vare Pantages-teaterns publikkapacitet går de bästa biljetterna att köpa för mindre än hälften av vad samma föreställning kostar i New York.
Jeremy Renner är bra som dödligt vapen i ”Bourne legacy”, men filmen kommer inte upp i föregångarnas klass.
Fattar fortfarande inte hur den där medeltida fängelsehålan passar in i ”The dark knight rises” och hur Bruce Wayne till fots lyckas ta sig tillbaka till Gotham City.