Så många plus får bidragen i finalen
Publicerad 2014-03-08
Nöjesbladets ständige schlagerkrönikör Markus Larsson sätter plus på alla låtar i kvällens stora festival i Melodifestivalen
Delfinalerna är över.
Nu laddar artisterna för schlagerfinal i Friends arena.
Markus Larsson har korat vinnaren redan nu.
Anton Ewald - Natural
Slutet, där låten blommar ut i en Michael Jackson-gospel, tar både konceptet Ewald och Melodifestivalen till nästa nivå. Det är en glimrande minut som lyfter låten i kragen. Bidraget är annars skrivet för en artist med ett annat och starkare röstomfång. Fjolårets genombrott ”Begging” maskerade Ewalds brister som sångare, ”Natural” blottlägger dem. I år är han ”kejsarens nya kläder” – en skicklig dansare som försöker leka popstjärna.
Talar för: Stegen, luggen, gospelslutet.
Talar emot: ”Sången.”
Ellen Benediktson - Songbird
Benediktson ska ha en eloge för att hon lyckas få blask utan kolsyra att kännas någorlunda personligt. Det är ingen lätt uppgift. I vanliga fall hade en lika försiktigt och insmickrande och akustisk musikalballad passerat förbi som en vindpust i februari. I finalen finns det i alla fall ingen annan som försöker övertala en envis och motsträvig pippifågel att sjunga med samma målande inlevelse.
Talar för: Kristallklar pipa.
Talar emot: Hamnar lätt i zzzzkuggan av de andra balladerna.
Alcazar - Blame it on the disco
Skala bort eldfontänerna, den gigantiska discobollen, den synkroniserade koreografin och ”Knock on wood”-pulsen. Kvar finns en gnistrande kärna där det låter som om de tecknade mössen i ”Askungen” sjunger ”Smurf hits” medan de syr en klänning. Och inget fel i det. Löjligt underhållande. Alcazar är och förblir Melodifestivalens svar på, ja, The Band. De är tävlingens ständiga och lite underskattade husband.
Talar för: Showen.
Talar emot: Kan uppfattas som ett fegt och föråldrat val utomlands.
Oscar Zia - Yes we can
Det här är inget nummer – det är en återvinningsstation. Oscar Zia kopierar ett N’Sync-framträdande på MTV och upphovsmännen försöker, ungefär 14 år för sent, att rita av en hit från svenska Cheiron-studion. Men det här är varken Max Martin eller Britney Spears, bitch. Det är en före detta ”Let’s dance”-deltagare som lattjar bakom tv-skärmar.
Talar för: Bara tre andra artister i Sverige har fler
followers på Twitter.
Talar emot: Zia och Ewald stjäl varandras röster.
Linus Svenning - Bröder
Frågan är om inte Linus Svenning upplever en Robin Stjernberg-effekt. Han kommer från Andra chansen som skjuten ur en kanon. Med en refräng där det låter som om ett gäng fotbollshuliganer går på musikalföreställning. Men varför övertydliga familjebilder och hälsningar till sin döde bror på scen? I en tävling känns det, oavsett uppsåt, övertydligt och spekulativt.
Talar för: Ovanlig kombination av artist och låt.
Talar emot: Utländska juryn röstar antagligen bort
honom.
Helena Paparizou - Survivor
Hur skriver man en låt som förnyar Helena Paparizous sound utan att det känns krystat och skrämmer bort hennes eventuella kärnpublik? Här har låtskrivarna lyckats hitta en fungerande kompromiss mellan traditionell Eurovision-schlager och amerikansk r’n’b-influerad pop. Och som sagt: Paparizous ryggtavla har en starkare utstrålning än de flesta i tävlingen i år.
Talar för: Juryn kan säkert bli förtrollad av Eurovision-drottningen.
Talar emot: Hon är gamla nyheter.
Yohio - To the end
Kan det bli mer tidsenligt än att se ut som om man precis har stigit ut ur ett japanskt dataspel? Av alla unga artister i finalen är Yohio enda stjärnan. Hans uppenbarelse är en tonartshöjning i sig. Han skulle kunna stå still och vara tyst i tre minuter och ändå vara bättre än Panetoz. Har bara en fråga: varför ställer han upp med en låt som är mer Andreas Johnson än ”Glorious”?
Talar för: Det är Yohio.
Talar emot: Det är Yohio.
Sanna Nielsen - Undo
Flera i finalen behöver körhjälp och pålägg och hålfotsinlägg och utlägg och skattelättnader och sponsorer för att dölja att de, på en dålig dag, är lika tonsäkra som ett duschmunstycke. Sanna Nielsen är ett stort undantag. Om hennes röst är Mount Everest är de andras en trave surved. Precis som Alcazar uppträder Nielsen med påtaglig akut feeling. Är ”Undo” hennes sista chans att vinna?
Talar för: Sanna med en bra låt? Allt.
Talar emot: Ace Wilder kan uppfattas som ett piggare val.
Panetoz - Efter solsken
Här påminner humöret om en gammal schlagerdänga av Kikki Danielsson – Panetoz sprider bra vibrationer. Jättebra vibrationer. De är gladare än en morotshög Snurre Sprätt. Panetoz är mest kända för singeln ”Dansa pausa” och har varit förband åt amerikanska hiphopartisten Busta Rhymes. Vad finns det mer att säga om detta simpla
tra la la? Jo, gruppen kommer från Jordbro i Stockholm och består av fem medlemmar.
Talar för: Inget.
Talar emot: Oj, oj, oj ...
Ace Wilder - Busy doin’ nothin’
Är det här anledningen till att Sanna Nielsen förlorar med en tånagel igen? Mycket möjligt. ”Busy doin’ nothin’” är som en Instagram-bild över vad som fungerar på hitlistorna i dag. ”Summerburst”-festivalernas eufori och countrygitarrer och en käftsmäll till refräng i samma tuggummipaket. Dessutom fångar texten den välbärgade och lata i-världens ultimata dröm: att tjäna pengar medan man sover.
Talar för: Etta på Spotify. Låten fäster ordentligt utanför ”bubblan”.
Talar emot: Sanna Nielsen.