Bill Murray dansade i rutiga clownbyxor
Det är en sak vi män inte behöver packa inför resan till Los Angeles.
Snygga kläder.
Det är något man blir påmind om och om och om igen.
På ”Hunger games”-premiären i downtown dök Stephen Baldwin upp i jeans och urtvättad t-shirt. Ute på Chateau Marmonts terrass under efterfesten till ”Magic City” dansade Bill Murray i rutiga clownbyxor medan Adam Sandler gått direkt från gymet till en galatillställning – i träningskläder.
De mindre kända gästerna är inte bättre.
Det kan leda till scener som skulle platsa i ”Skilda världar” – kamouflagebyxor och skinnjacka sida vid sida med smoking.
Till största del är det ett LA-fenomen.
I Washington, Chicago, Boston, San Francisco och New York råder andra sociala normer.
Här i södra Kalifornien har det med filmindustrin och det fria yrket att göra. Det finns en inbyggd, outtalad status i vägran att klä upp sig: Ju mer framgångsrik, desto sluskigare.
Paradoxen är bilparken. Medan ”dressing down” är ledord är ”du är vad du kör” budord.
Således skulle de som skiter i klädstilen aldrig drömma om att komma i en bil som inte motsvarar berömmelsen.
Vi pratar omhändertagna, fläckfria – helst tyska – fordon för miljonbelopp.
Utanför rampljuset går samma sak igen – om än i mindre skala.
Bjudningen häromveckan gällde ett utflyttat irländskt par, en advokat och en journalist.
De hade vigts i Dublin i juli. Vid hemkomsten till Los Angeles ställde de till med party för de kompisar som missat bröllopet.
Festen arrangerades i ett vackert beläget hus på en av kullarna i Los Feliz. Inbjudan innehöll den högtravande frasen ”skulle glädjas av er närvaro”.
Vis av nyårsfesten 2000, då min dåvarande granne – en hyggligt känd tv-skådis – dök upp i träningsoverall, frångick undertecknad än en gång tesen om att det är bättre att vara överklädd än underklädd.
Det visade sig klokt.
Ena halvan av värdparet, mannen, tog emot i dörren. Han var barfota, bar svarta gymshorts och en t-shirt med avklippta ärmar.
Värdinnan hade valt en skrynklig, messmörsgul klänning. I hallen stod en av de äldsta gästerna i jeansshorts med hängslen och truckerhatt.
I salongen höll en skådis hov i korta khakibyxor och hawaiiskjorta uppknäppt till naveln.
I mina vita jeans och kortärmade rutiga skjorta ryckte jag åt mig en cocktail och stegade ut till poolen.
En snubbe i cargoshorts och Sex Pistols-t-shirt ögnade mig uppifrån och ner.
Vad du är uppklädd, utbrast han.
Ska du någonstans efter det här?