Born to rule

Håkan Steen

Bossen lyfter hela arenan med unik omtumlande kick

Bruce Springsteen säger att han vill göra något speciellt för att hylla den svenska publiken.

Och spelar hela ”Born to run”-albumet, från första låten till den sista.

Behöver jag ens nämna att det blir en väldigt speciell kväll?

Det var i Stockholm den började, Bruce Springsteens snart 38 år långa kärleksaffär med Sverige.

Han hade spelat in sitt tredje album ”Born to run”, skivan som betydde vinna eller försvinna, satsat allt och blivit rockmusikens stora nya hopp.

1975 gjorde han sina första konserter utanför USA, ett av gigen på den korta Europaturnén hamnade på Konserthuset i Stockholm.

Spelningen räknas i dag som den mest legendariska som hållits på svensk mark, man brukar säga att 2 000 gick in och 20 000 kom ut.

Sprakande rockdrama

Bruce Springsteen har varit en djupt älskad artist i det här landet sedan dess, och vårdat relationen noggrant med en numera ganska lång serie odödliga konserter i både Stockholm och Göteborg, konserter som har rykte om sig även internationellt. Andra kvällen på Ullevi i somras räknas bland Springsteen- kännarna som en av hans allra bästa konserter någonsin.

Men det började med ”Born to run”, och när bossen sex låtar in i konserten säger att han vill hylla sin unika relation till Sverige och publiken här väljer han alltså att spela hela det sprakande rockdramat ”Born to run”, alla de där åtta låtarna som inte liknade mycket annat när de kom. Skivan står fortfarande ut som ett som rockhistoriens mest överväldigande album.

Det som händer i kväll är således ganska fantastiskt, och inte så lite omtumlande.

”Thunder road”, ”Tenth avenue freeze-out” och titellåten brukar finnas med i E Street Bands låtlistor, men det är långt ifrån varje konsert som de målar upp mångfacetterade, komplexa nummer som balladerna ”Meeting across the river” och ”Backstreets”.

Ett vulkanutbrott

För att inte tala om ”Jungleland”, det emotionella vulkan­utbrott av bilder, idéer och tankar som är albumets final.

Springsteen river av hela albumet, hela bandet kliver fram till scenkanten och tackar, som för alla 38 åren. Sen fortsätter de att rocka, som om ingenting har hänt.

Men det har det ju, och hela arenan åker liksom bara vidare på den unika kick som vi precis fått uppleva.

Armarna vevar ännu lite mer intensivt i ”Waitin’ on a sunny day”, fötterna studsar ännu lite mer cajunstruttigt i ”Pay me my money down”.

Springsteen är nästan mer nere hos publiken än uppe på scenen.

Bandet, den brokiga skara som verkar kunna omgruppera sina saxofoner, trumpeter, gitarrer, fioler, dragspel och trummor till att fånga precis vilken känsla som helst, spelar som den lilla klubbakt de startade som och i mångt och mycket fortfarande är.

Formidabel chockstart

Och de vet givetvis precis vart en sån här lycklig kväll måste ta vägen. Till klubben och rötterna, med gammal soul och r’n’b och en ”Twist and shout” som aldrig vill ta slut.

Nu undrar vi egentligen bara vad Springsteen ska hitta på med resterande två konserter, efter den här formidabla chockstarten.

Så bra var Bossens konsert låt för låt – klicka här

Betyg

Bruce Springsteen and The E Street Band

Plats: Friends arena, Solna. Publik: 55 020. Längd: Tre timmar. Bäst: Hela ”Born to run”-partiet, speciellt ”Jungleland”. Sämst: ”Shackled and drawn”, som vanligt. Fråga: Fler spektakulära överraskningar på gång?