Det största popsnillet – en doldis
Årets största svenska popsuccé kommer inte att märkas i år heller.
I Sverige är namnet Max förknippat med hamburgare.
Och inte med en av de mest framgångsrika låtskrivarna i världen.
Flera stora kommersiella succéer börjar på bokstaven ”m”.
McDonalds. ”MASH”. Michael Jackson. Monty Python. Matti Nykänen. Mungo Jerry. Makaroner.
När det gäller musik är Max Martin fortfarande Sveriges största ”m” just nu.
Efter 2010 känns han som popvärldens svar på Ikea. Om topplistor och radiokanaler vore ett vardagsrum skulle Max Martin kallas för bokhyllan Billy.
Siffrorna talar för sig själva. Framför allt när det handlar om USA:s ledande hitlista, Billboard hot 100.
I år har Max Martin haft fyra låtar på listans tio översta platser samtidigt. Ushers ”DJ got us fallin’ in love”, Katy Perrys ”Teenage dream”, Pinks ”Raise your glass” och ”Dynamite” med Taio Cruz.
I och med det tangerar Max Martin ett 46 år gammalt rekord. Beatles lyckades med samma bedrift 1964.
Tidigare i veckan nådde också ”Raise your hand” förstaplatsen. Det är Max Martins sjunde USA-etta sen 2008.
Totalt har svenska låtar toppat USA-listan 20 gånger.
Max Martin ligger bakom nio av dem.
ABBA hade en amerikansk listetta, ”Dancing queen”. Roxette har fyra. Om framgång bedöms utifrån antalet internationella pophits finns det ingen större svensk popexport än Max Martin.
Ändå måste han betraktas som en doldis. Eller rättare sagt: ett namn i en parentes under en låttitel.
Max Martin, eller Karl Martin Sandberg som han hette innan han skaffade ett mer internationellt gångbart artistnamn, är inte precis Andreas Carlsson i ”Idol”.
Attityden verkar snarare inspirerad av Greta Garbo.
Han håller en lägre profil än låg. Han duckar hellre medier än låter sig bli intervjuad.
När Max Martin fick sin första USA-etta med Britney Spears 1999, ”Baby one more time”, var det bara att ringa upp honom. Jag var ung reportervikarie på Aftonbladet, det var ett litet jobb i mängden under kvällen, och den blivande låtskrivarjätten var fryntlig och artig och glad. Champagnekorkar smällde i bakgrunden och det blev en liten spalt i tidningen, ett så kallat ögonblick.
Sen dess känns det som att Max Martin har levt med skyddad identitet.
Jag kan minnas fel, men i Sverige har han bara gjort en längre intervju de senaste tio åren. När radiojournalisten Fredrik Eliasson gjorde ett minnesporträtt om Denniz Pop 2008 klev Max Martin tillfälligt fram ur garderoben och pratade om sin gamle vän och mentor.
Men framför allt är kommersiell pop en otacksam genre. Inget är mer underskattat.
Samtiden har en förmåga att se ner på artister och låtar som inte har några andra ambitioner än att toppa en lista för stunden. De blir ofta en symbol för samhällets förfall, fördumning och undergång.
Samtidigt kan tiden ge samma pop ett helt annat erkännande. Digital popmusik vars bäst före-datum är precis exakt nu brukar, paradoxalt nog, få en längre livslängd än analoga artister som försöker
vara genuina och tidlösa.
I dag har exempelvis Max Martins tidiga hits med Robyn, Backstreet Boys och Britney Spears en helt annan och starkare status än när de skrevs på 90-talet.
Och det kommer att vara ännu lättare att förstå vidden av Max Martins snille och storhet år 2021.