Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Mikael, Mikaela

Carolas show en rolig röra

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-11-22

Fullsatt Carolas julshow saknar inte moment. Den innehåller psalmer, julsånger, spirituals, pantomimer och till och med en samling barn.

MALMÖ. Följetongen fortsätter. Denna gång heter Carolas ­traditionella julturné ”Nya jul i ­Betlehem”.

Hur den är?

Mycket.

Det är dags att spänna fast säkerhetsbältet – eller tanka hästarna – och färdas tillbaka till Jesu födelse igen.

En tid då nytända stjärnor över Betlehem jobbade som charterguider. En tid då änglar fungerade som sin tids mobiltelefoner – de uppenbarade sig i parti och minut med olika budskap från när och fjärran och Herren.

Och det var framför allt då som speciellt utvalda kvinnor lyckades bli gravida utan att, ni vet, ha vuxen­kul. Hur gick det till? Kan det ha varit den helige storken?

Carola läser högt

Nej, Carola kan naturligtvis inte svara på just den frågan. Men hon presenterar en mycket andlig och ­innerlig stund som innehåller det mesta. Egna och andras julsånger. Psalmer och spirituals och panto­miner och ”Silent night” och ”Pepparkaksvisan”.

Vid ett tillfälle kommer Blues upp och rappar i ”The little drummer boy” med ett?… ba-rappa-pam-pam?… intressant resultat. Vid ett annat sjunger ­Nicole Sabouné från Carolas artistskola en mycket dramatisk version av Leonard Cohens ”Hallelujah”.

Carola läser högt ur Lukas­evangeliet och bjuder upp en massa barn på scenen. Vi får bland annat veta att en flicka har önskat sig ett Playstation sen augusti.

Aldrig tråkigt

Carola försöker också vispa ett ägg medan hon sjunger den där låten om sockerbagaren med ungefär samma, småtyska brytning som drottning Silvia. Jawohl. Zzzocker, någon?

På ett sätt har konserten i alla fall ett stort underhållningsvärde. Det är aldrig tråkigt. Man kan ju inte riktigt veta vad som händer när Carro släpper hämningarna och får rejäl feeling.

Men med risk för att ­låta lika tjatig som din matte­lärare på lågstadiet – ibland önskar jag att hon kunde göra mer gospel. Varför är till exempel covern på ”Go, tell it on the mountain” ett av få undantag? Det är då som både musiken och Carolas röst börjar brinna på allvar.

Den amerikanska söderns soul och blues och spirituals borde vara konsertens tyngdpunkt. Då skulle den nya julen i Betlehem bli nåt mer och större.

Nu är det en rolig men salig röra.