Nu drar filmfestivalen i Cannes igång
Publicerad 2021-07-06
CANNES. Världens största filmfestival är tillbaka.
Årets filmdrottning kan utses redan i förväg:
36-åriga fransyskan Léa Seydoux har stora roller i inte mindre än fyra av filmerna som tävlar om Guldpalmen.
När hela världen hade stängt ned i fjol, höll Cannes-festivalens chef Thierry Frémaux ut in i det sista. Mindre än en månad innan starten i maj tvingades han dock motvilligt fatta beslutet att ställa in. Något sådant trams som ett digitalt mellanting var inte aktuellt. Festivalen är den största mediahändelsen i världen efter sommar-OS och fotbolls-VM. Staden Cannes befolkning tredubblas till ungefär 230 000 människor under två veckor. 4 000 journalister bevakar på plats.
Fullt så stort lär det inte alls bli i år. Pandemin är inte över. Folk från fjärran länder har svårt eller får inte komma hit. På stan har ungefär hälften av alla fortfarande munskydd. I affärer är det ett måste.
Aftonbladet är faktiskt enda svenska dagstidning som bevakar festivalen ända in i mål, lördag 17 juli.
Fjolårets festival räknas ändå som den 73:e i ordningen, trots att den inte ägde rum. Fremaux delade ju ut en slags ”Cannes-stämpel” till de filmer som skulle ha varit med.
En del tunga regissörer, som Wes Anderson och Paul Verhoeven, sa ”nej tack” till det och väntade med filmerna till i år.
Wes Andersons ”The French dispatch” har den tyngsta gästlistan här i Cannes: Bill Murray, Owen Wilson, Tilda Swinton, Adrien Brody, Benicio del Toro, Timothée Chalamet, Jeffrey Wright, Mathieu Amalric, Cécile de France – och så Léa Seydoux, då.
Filmen utspelas på en (påhittad) amerikansk tidning i Frankrike och är enligt regissören ”ett kärleksbrev till alla journalister”. Snacka om en film som hos oss ärrade filmskribenter ungefär börjar på minst 
innan vi ens sett den…
Två tyngsta Hollywoodnamnen på besök är nog annars Sean Penn och Matt Damon. Stor nyfikenhet råder också kring tisdagens invigningsfilm ”Annette”. En musikal med Adam Driver, Maron Cotillard och musik av popduon Sparks, regisserad av Leos Carax, en fransk regissör som varvat några framgångar med ett par ordentliga magplask.
Då Ruben Östlund inte är klar med ”Triangle of sadness”, lär den dyka upp nästa år. Vinnare av Guldpalmen, han vann ju för ”The square” 2017, har i allmänhet ett slags frikort till tävlingen med nästa film. Nu inskränker sig Sveriges medverkan till att Svenska Filminstitutet och Film i Väst är medproducenter till några norska, isländska och italienska filmer. Liksom att Ruben Östund-bolaget Plattform är inblandade i ”Bergman island”, fransyskan Mia Hansen-Løves drama inspelat på Fårö och där Ingmar Bergmans ande liksom lär sväva över hela historien.
Och så en film, ”Clara Sola”, i sidosektionen Quainzaine des Réalisateurs av debutanten Nathalie Álvarez Mesén. Hon har bott ungefär halva sitt liv i Sverige. Men då den utspelas i hennes andra hemland Costa Rica, är det knappast en film som kommer att få åskådarna att prata om ”den där svenska filmen”.