Den svartsynte Di Leva är tillbaka - det behövs
Thomas Di Leva är tillbaka.
På allvar.
Nya singeln "Vad är frihet?" känns som det mest brännande och angelägna rymdblomman spelat in på ett helt decennium.
Andra meningen i den ingressen - på allvar - bör tas"på allvar.
Egentligen kom ju Thomas Di Leva tillbaka redan med albumet "Älska" här om året.
Men på den skivan kulminerade den lättsammare optimism gästriken odlade under andra halvan av 90-talet.
I episka, nervdallrande Neil Young-dramat "Vad är frihet?" återvänder den allvarlige, mer svartsynte och ifrågasättande Di Leva från 80-talets genombrottsplattor.
Det känns som en triumf.
Jag har absolut inte haft något emot den positive, kärlekspredikande allsångsledare vi mött på stadsfesternas torgscener de senaste somrarna. Är det någonstans dom behövt ljus så är det just i svenska landsortsstäder.
Men ändå.
Tiden är mogen för ett annat slags tilltal.
Di Leva är ju i grund och botten en utmanande artist , en orosande med förmågan att blotta stora sanningar och avslöja lika stora lögner - och som sådan behövs han kanske mer än någonsin.
"Även de som inte vågar leva dör nån gång", hette det för sjutton år sedan.
Nu sjunger han:
"Så du sitter fast i bruset varje dag/Och du låtsas att din plats i kön är bra/Snart kan vad som helst förföra dig..../Det finns dom som flyger fria i sin bur/Det finns fria som är fångade som djur/När allt blir tyst kan ingen höra dig.../Vad är frihet? Vad är frihet?"
Enligt skvallret finns det ännu större stunder på det album som heter "Tiden faller" och släpps en bit in i maj.
Det finns i så fall goda skäl att se fram emot den här våren.
The Streets debutalbum var - och är - fantastiskt, men på nya singeln låter Mike Skinner för fan som Benny Hill.
Gubb-housen är härmed uppfunnen.
Får en massa mejl om det "svekfulla" i att Ulf Lundell inte tänker turnera i sommar.
Ärligt talat, vad är det för nonsens? Varken han eller någon annan artist har några skyldigheter gentemot sin publik och vill han inte spela ska han inte spela.
Själv tycker jag det passar utmärkt med en paus nu. Det ska inte gå inflation i Lundell-turnéer.
Något förvånande är att Mikael Wiehes "Jag drömde dej" fortfarande är årets mest spelade albumspår.
Som alla "Oz"-fans vet vid det här laget finns det ingen i hela världshistorien det varit mer synd om än Peter Schibetta.
Robert "Strängen" Dahlqvist har inlett ett soloprojekt under namnet Thunder Express och det projektet ska alla som gillar Thin Lizzy hålla koll på.
Från lilla Enviken utanför Falun kommer en bunt skivor som visar att Dalarnas Memphis fortfarande utgör mycket vitalt centrum för den passionerade subkultur som hyllar gammaldags rock "n" roll och rockabilly.
Curly Philips & The Nightriders "So many days", Gene Summers "Do right daddy" och Nosey Joe & The Pool Kings swing-orgie är alla kanon.
Någon på EMA borde ta någon i USA i örat och förklara att det är direkt oförskämt att Madonna inte kommer till Skandinavien på den här turnén heller.
Det börjar bli lite Eddie Meduza över Janet Jackson och hennes fåniga porrtexter. Ja, människa! Vi vet att du upptäckt att det är kul att nuppa. Say something new, som The Concretes uttrycker saken.
Kampanjen fortsätter:
"Dallas" och "Hill street blues" på dvd - nu!