Miriam Bryant – självsäkert men valpigt

Joacim Forsén

helskärm

STOXA. På festival pågår alltid något annat. Det är själva poängen med festival, man plockar de delar man själv gillar och struntar i resten. Publiken räcker till alla ändå.

Men när besökarna bara är en bråkdel av vad festivalen är byggd för fungerar konceptet sämre. Få artister lägereldssamlar alla och på ett glest Hultsfred blir inte ens de största konserterna några sprudlande folkfester. Ännu mer drabbar det förstås programmets mindre namn.

Stort genombrott

Då hjälper det inte riktigt att begåvade Miriam Bryant står för ett av årets stora svenska genombrott. I skuggan av stora scenen där Band Of Horses uppträder samtidigt möter hon en entusiastisk men lätträknad fanskara. Det förtar inte spelningen, men lyfter den inte heller.

Snyggt och vackert

Och kanske är det just den detaljen som hade behövts i det luftiga tältet. Det är snyggt och vackert. Ljuset stärker upp stämningen med långsamt dova färger. Bryant sjunger betydligt mer självsäkert än hennes scenerfarenhet är lång och hon kan likt Gaga göra jazzig pianobarsoul av ”Poker face”. Ändå har sångerskan svårt att få konserten att verkligen skaka om annat än i de överlägsna låtarna ”Finders, keepers” och ”Push play”.

Rösten låter erfaren som ett halvt liv. Men live har Bryant en bit kvar innan hon skakat av sig valpigheten och hittat ett lika eget uttryck som det hon imponerar med i studion.