Lena Philipssons oro inför julkalendern
”Jag kastade mig ut för att se hur det skulle gå”
Uppdaterad 2018-12-06 | Publicerad 2018-12-01
Hon lät sig övertalas att spela elakingen i årets julkalender på SVT.
Men med skådespelardebuten gnagde oron för Lena Philipsson.
– Jag vill veta att jag inte förstör nu, att man ser att nån himlar med ögonen och bara så där ”nej, hur lång tid ska det här ta nu?”, säger hon.
Hon spelar elakingen Lussan Silfverhjelm i årets julkalender ”Storm på Lugna gatan” på SVT.
Efter över 30 år i branschen ser Lena Philipsson det ändå som sin skådespelardebut, även om hon har haft småroller och medverkat i humorsketcher tidigare.
– Det är fantastiskt kul att få vara med i julkalendern. Det är en klassiker, det är ju extra fint och härligt så det var självklart för mig att säga ja även om jag inte är van vid att skådespela, säger hon.
Men hon beskriver upplevelsen som läskig.
– Det var kul men läskigt. Jag kastade mig ut för att se hur det skulle gå och hoppades att det skulle gå bra, men det var läskigt.
Vad var det som var läskigast?
– Jag vill veta att jag inte förstör nu, att man ser att nån himlar med ögonen och bara så där ”nej, hur lång tid ska det här ta nu?”
Du har ju ändå gjort shower och sketcher tidigare?
– Men nu är man ändå en annan karaktär på ett annat sätt. Man filmar och det är repliker som inte är mina egna eller inte utgår från mig. Jag har så klart varit i branschen och stått på scenen så att jag har scenvana, men det är ändå lite skillnad.
Men hon gillade att få spela julkalenderns elaka karaktär.
– Typecastad, säger hon och skrattar.
– Nej, men det är absolut en kul roll att få spela. Massor av olika känsloyttringar, jag är ju både snipig och föraktfull och lite elak och lismande och sen lite ledsen och lite chockad, så det var väldigt kul.
Det var regissören Emma Bucht som övertygade Lena Philipsson att ställa upp som skådespelare.
– Vi jobbade med hennes senaste show tillsammans och lärde känna varandra väl, då såg jag också att hon verkligen har skådespelarbegåvning, säger Emma Bucht.
Knepet för att få Lena att komma över sin oro att förstöra något under inspelningen var enkel:
– Jag ville bara att hon skulle bli en i gänget och känna att hon var en av skådespelarna. Det gäller samma sak med barnen som var med. Att alla känner att man kommer samman och hjälps åt. Och Lena är ju från Småland, det är mycket jantelag. Hon ställer höga krav på sig själv. Extra höga. Men levererar alltid, säger Emma Bucht.