Bilkrascherna börjar bli allt för realistiska
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2003-06-25
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Det är många bilolyckor på bio.
I film efter film kraschar fordon. Folk krossas, plåt skrynklas, bensin brinner.
Visst är det otäckt. Men är det underhållning?
Den mest spektakulära sekvensen i "The Matrix reloaded" är en lång jakt på en motorväg. Hjältarna försöker föra en nyckelfigur i säkerhet medan de jagas av maskinernas agenter. Bland annat kör de mot trafiken. Krasch pang bom. Mycket olyckor.
Skräckfilmen "Final destination 2" inleds med en riktigt otäck seriekrock på en motorväg. En efter en dör så realistiskt att man vänder bort ansiktet.
"2fast2furious" handlar inledningsvis om folk som stänger av stadsgator och kör illegala vansinnestävlingar där de mest skadar sig själva. Men snart ger de sig ut i riktig trafik. Karosser krossas. Sirener tjutar.
Förr var det andra sorters hästkrafter på bio. Cowboys sprängde fram över prärien, musketörer jagades genom skogar av skurkar. Någon fick en gren i huvudet. Någon ramlade av hästen.
På 1960-talet tog biljakterna över på filmduken och det finns många sevärda och spännande kappkörningar från "Bullitt" och "French connection" till "Road warrior" och "Dödligt vapen 4".
I "Blues brothers" kör ett par miljarder polisbilar in i varandra när de försöker fånga de blåa bröderna. Mer komiskt än otäckt.
Men nu börjar plåtsmaken blandas med blod.
I gamla tiders biljakter gick spänningen ut på att huvudpersonerna undvek krockar och var på väg någonstans. De brukade alltid köra på en vagn med frukt.
Men nu kraschar de in i andra bilar och bakom sig lämnar hjältarna kvaddade fordon och döende människor. Krockandet är själva poängen med scenerna.
Videoaktuella "Trapped" har en brutal serieolycka mot slutet av filmen, när hjältarna med hjälp av ett flygplan skapar en svår krasch för att stoppa skurkarna. De goda vållar en olycka och det ska vara början på ett lyckligt slut.
Det är som om alla medel är tillåtna i amerikanska bilar. Motorvägarna som krigszoner.
Jag fastnar ofta med blicken på det där som händer i bakgrunden. Alla offer i diket, skrotet som blir kvar när hjältarna far vidare. Mot nya krockar.
Jag har inget emot att se bilar gå sönder, även om jag har svårt att förstå varför det skulle vara så kul. Brukar inte sådant botas i 5-årsåldern när man knuffat ihop sina leksaksbilar tillräckligt många gånger?
Men alla dessa blodiga olyckor på bio? Ligger för nära verkligheten.
Fler bilkrascher är på väg till en bio nära dig. "Charlies änglar 2", "Terminator 3", "The Italian job"... det är på gatorna våldet väntar.
En del människor är flygrädda. Det är naturligtvis mycket farligare att ge sig ut i bil.
Kanske det Hollywood vill säga med alla krockskadade filmer.
Promenera mera.