Dramaten – värre än Big Brother?

Aftonbladet granskar vår nationalscen

Kungliga Dramatiska teatern – Dramaten, nationalscenen, det finaste vi har i kulturväg.

Big Brother – ett tv-program där de inlåsta deltagarna filmas dygnet runt, en symbol för billig skräpkultur.

Två hus. Två skilda världar.

Men bakom kulturens fasad döljer sig slående likheter med dokusåpan.

Aftonbladets Anders Johansson och Ronnie Sandahl har granskat spelet bakom Dramatens kulisser. De fann drogmissbruk, våld och sexuella trakasserier.

Publicerat 13 juni 2004

Åskådarna skulle knappast ha höjt på ögonbrynen inför scenen på Kungliga Dramatiska teatern:

Örjan Ramberg får gå emellan och hejdar en ursinnig Tomas Pontén som slagit ned Johan Rabaeus på golvet.

Men den här gången uppträder tre av Sveriges mest kända skådespelare på en oväntad plats - i den anrika Marmorfoajén där teatern har sin vårfest.

Utan manus.

Utan regi.

Men inför publik.

Före bråket har stämningen på Dramatens fest varit på topp. Som alltid, när sommaruppehållet står för dörren. Vårfesten är en tradition, med god mat och ofta upptrissad stämning under senare delen av kvällen när kolleger kommer i diskussioner om konsten.

Nu är kaffet urdrucket, endast rester återstår av den stora buffén och gästerna börjar dra sig mot dansgolvet.

Det är då smällen kommer.

Där någonstans övergår också utropstecken i frågetecken. Johan Rabaeus menar att han bara råkade stå i vägen för en galning. Tomas Pontén hävdar att Rabaeus "stod och bjäbbade" .

– Det har på sina ställen framstått som om jag skulle ha varit aktiv i ett slagsmål, men så var det inte. Det var ett rent och skärt överfall. Jag hade inte talat med Pontén på hela kvällen. Plötsligt dök han upp och var oerhört aggressiv, säger Johan Rabaeus till Aftonbladet.

Thomas Pontén hävdar till och med att det finns kolleger till honom som tycker att han gjorde rätt. Och han tycker att Rabaeus reaktion är överdriven.

– Ja, det tycker jag. Det var bara en knuff.

Örjan Ramberg - som tidigare har gjort sig känd som en hetsporre - får den här

tisdagskvällen gå emellan och avstyra bråket.

– Men det blir ju inte mycket till fight, om man kallar det för det, med herrar i den åldersgruppen, säger Ramberg.

Bråket ekar långt utanför Marmorfoajéns guldbeklädda väggar. Fredagen den 4 juni avslöjar Aftonbladet skandalen som inträffat natten till onsdagen.

Få i branschen är överraskade.

– Från de gånger jag har varit på Dramaten vet jag att vårfesterna kan bli oerhört lyckade - men de kan också bli ett slags urladdningar, där oförrätter och avund kommer fram, säger Tomas Bolme, ordförande i Teaterförbundet.

En skådespelare som inte vill framträda med sitt namn säger:

– Det har varit en massa incidenter med våld inblandat. Det är någon sorts macho-idioti som hänger ihop med det jag tycker är dåligt med Dramaten: en sorts självförhävelse, som om våld har med manlighet att göra. Det är ju patetiskt alltihop.

Få vill berätta vad de vet om Dramatens inre. Bland skådespelarna råder en stark lojalitet med teatern. Eller rädsla. De som vill berätta vågar inte gå ut med sina namn.

– När jag var där vågade man inte säga ifrån om man blev illa behandlad. I synnerhet inte om en större manlig skådespelare hade gjort något. Man fick svälja det, säger en före detta anställd.

Dagen efter bråket kallas både Pontén och Rabaeus, var för sig, till teaterchefen Staffan Valdemar Holms kontor på fjärde våningen. Holm är stressad. Några timmar senare ska han sätta sig på ett flyg till Belgrad. Ett slagsmål inom Dramatens väggar är det sista han behöver.

– Jag var tvungen att visa att vi inte tolererar bråk här. Det ska vara högt i tak på Dramaten. Därför är det viktigt att vi handlar snabbt och kraftfullt i såna här situationer. Annars kommer det att gå ut över konsten, säger Valdemar Holm.

Varför är Dramaten så skandalomsusat?

– Det är inte kul om folk tror att vi jobbar på någon sorts "fight club". Utan att förringa händelsen på vårfesten kan man förstås undra vem som skulle veta om det bråkades på en länsteater ute i landet.

Staffan Valdemar Holm medger att bråket säkert sticker folk i ögonen.

– Men i dag finns det ingen utvecklad drogkultur på Dramaten. Att vissa sedan väljer att gå ut och ta en öl efter jobbet är väl en helt annan sak.

Ett stenkast från teaterchefens kontor kostar starkölen 44 kronor. Dramatens vattenhål nummer ett heter Restaurang Frippe. Vid bardisken, längst in i lokalen, brukar skådespelarna samlas efter föreställningarna. På en vägg hänger porträtt av Dramatens stora stjärnor. De ser prydliga ut, vattenkammade och med milda leenden.

Men om väggarna kunde tala hade de förmodligen berättat en helt annan historia.

– Det är ett gäng som alltid sitter där efter föreställningarna, säger en anställd. Offentligt handlar det bara om fylla. Men alla vet vilka som går på "kola". Man får självklart inte se skådisarna rada upp linorna på bardisken. Men man ser ju ganska lätt om någon går på droger.

Ett stort antal källor uttrycker samma sak vad det gäller droger: missbruket är utbrett - och Dramatens ledning gör inget åt saken.

– Det är väldigt infekterat just nu på Dramaten. Många mår dåligt. Allmänheten skulle inte tro sina öron om de fick höra vilka skådisar som knarkar, säger en källa med god insyn.

– Det var folk som gick med uppenbara drogproblem utan att någon grep in. Alla inne på Dramaten vet exakt vilka som har problem, säger en före detta anställd.

Regissören och skådespelaren Thorsten Flinck, 43, har länge varit en rubrikernas man. Sommaren 2001 fick han sparken från Dramaten - på grund av sitt drogmissbruk. Han är en av få som kan tala öppet om Dramaten eftersom han säger att han "nog inte skulle vilja ha en fast tjänst där igen".

– Vi på Dramaten är en brokig skara. Teaterchefen har ett svårt jobb när han ska sätta samman en ensemble av alla dessa människor. Därför är det ett problem att Staffan Valdemar Holm har så många andra åtaganden. Trupperna har svårt att få respekt för en fältherre som inte är med ute i fält, säger Flinck till Aftonbladet.

Han säger fortfarande "vi". Han säger också att Kungliga Dramaten är långt ifrån drogfri.

– Strax innan jag lämnade huset blev det som en plötslig explosion av kokain. I dag finns det folk som mår väldigt dåligt på Dramaten.

Hur hanterar ledningen missbrukande medarbetare?

– Dramaten står bakom skådespelare som de vet har drogproblem så länge pressen hyllar dem och det ser bra ut på ytan. Det är först när det börjar synas på scen som de sparkas ut, säger Thorsten Flinck.

Påstår du att ledningen ser mellan fingrarna?

– Ja, med tanke på att halva min kår är missbrukare.

Den unga kvinnliga skådespelerskan gick uppför trappan. Plötsligt kände hon en främmande hand glidande över rumpan och in mellan låren.

Men mannen - en mycket känd skådespelare - som gick bakom henne i trappan fick en reaktion han inte väntat sig:

Kvinnan blev förbannad.

– Därefter gick mannen till ledningen och beklagade sig över att kvinnan var svår att samarbeta med, berättar en källa om händelsen som inträffade strax innan Staffan Valdemar Holm tillträdde som chef.

Många röster från olika avdelningar inom huset vittnar om en enormt mansdominerad arbetsplats. Men ingen av de kvinnliga skådespelare Aftonbladet har sökt vill uttala sig.

– Konkurrensen nu är så jävla hård. Men tjejer som börjar kröka åker direkt. Det är mycket tuffare tag mot kvinnor som blir alkoholiserade. Grabbarna klarar sig längre. Men eftersom nivån har blivit så pass hög och det finns så många begåvade, så törs man inte hålla på och kröka ner sig längre, säger Tomas Bolme.

Thorsten Flinck instämmer:

– Om jag varit kvinna hade jag åkt från scenskolan med arslet före efter två veckor. Nu anses jag i stället vara rock"n"roll. En kvinna i min situation hade aldrig kommit fram inom Dramaten.

– Jag har sett ett antal kvinnliga talanger skrämmas eller manipuleras till att suga av regissören, först mentalt och sedan bokstavligen, mellan akt två och tre. De kvinnorna har sedan mist all respekt inom Dramaten - och ingen av dem har kommit speciellt långt. Det är väldigt grymt, säger Thorsten Flinck.

Staffan Valdemar Holm är regissören som grät av lycka när han i februari 2002 fick jobbet som teaterchef. Han är också en teaterchef som verkar vara omtyckt av sina anställda - men får kritik för att han ofta är utanför huset. De många sidoprojekten och hans uppmärksammade hatbrev till en DN-kritiker har gjort att han har blivit starkt ifrågasatt.

Nu stormar havet igen.

– Varken våld eller drogproblem får finnas på en arbetsplats. Det gäller Dramaten precis som överallt annars, säger Holm.

Ett antal källor berättar att en stor andel av era medarbetare missbrukar alkohol eller droger. Är det ett problem du som teaterchef känner till?

– Det är väl inget som folk går omkring och skryter med precis. Men jag kan inte utesluta att det finns folk som nyttjar droger.

Håller ni missbrukande skådespelare om ryggen så länge de fungerar på scen?

– Jag har som chef svårt att agera gentemot rykten. Jag måste agera utifrån incidenter. Dessutom skulle jag vilja påstå att drogproblemen gäller en minoritet av våra medarbetare. Det speglar inte hela huset.

Har ni haft något fall där ni tagit itu med drogmissbruk under din tid som teaterchef?

– Nej.

Tyder det på ett misslyckande?

– Jag har ingen klar bild av hur problemen ser ut. Visserligen har jag hört rykten om både det ena och det andra. Men detta är en ganska ryktesintensiv arbetsplats.

Flera anställda hävdar att Dramaten är en sexistisk arbetsplats?

– Vi lever i ett manssamhälle - och det gör vi på Dramaten också. Men vi har ett jämställdhetsarbete precis som många andra arbetsplatser.

Källor berättar om ren sexterror.

– Det är inget okänt fenomen inom något konstnärligt område där makt utövas. Det är motbjudande i alla former. Jag ser mycket allvarligt på de här uppgifterna. Det kommer att motarbetas stenhårt.

Hur?

– När skådespelarna kommer tillbaka i höst ska vi diskutera fram en metod att bekämpa problematiken. Bara det faktum att uppgifterna existerar tvingar mig som chef att agera. Det är inget som har nått mig tidigare.

En vecka efter bråket sitter Tomas Pontén åter på teaterchef Holms kontor på fjärde våningen. Staffan Valdemar Holm ger, enligt vad Aftonbladet erfar, Pontén bland annat en varning med hot om uppsägning.

– Vi gjorde fullständigt klart att vi inte tolererar våld på Dramaten. Vi har vidtagit kraftfulla åtgärder mot den aggressiva parten, säger Holm.

Dramaten har valt att inte polisanmäla händelsen.

Johan Rabaeus tänker heller inte göra det. Trots att han betecknar händelsen som misshandel - med blåmärken och ryggsmärtor som följd.

– Nej, det är tillräckligt med de åtgärder som Dramatens ledning har vidtagit. Det visar att de tar detta på allvar och det känns skönt.

På kartan skiljer det tre kilometer mellan Big Brother-huset i Värtahamnen och Dramaten-huset på Östermalm.

Det är närmare än man kan tro.

Det har hänt i Big Brother

Det har hänt på Dramaten

Anders Johansson och Ronnie Sandahl