”Call girl” ska ha många nomineringar
Men var tog Peter Dalles film vägen?
Vad blev rätt, fel eller kanske lite konstigt bland årets Guldbagge-nomineringar? Vilka filmer och personer glömdes bort?
Aftonbladets filmexpert Jan-Olov Andersson tycker till om hur juryn har skött sitt jobb.
Detta gjorde den 46 personer starka nomineringsjuryn rätt:
•Tog med ”Palme” och ”Searching for Sugar man” i dokumentärfilmsklassen. Allt annat hade varit tjänstefel av en grad som förtjänat livstids utvisning från allt arbete som har med film att göra.
•Struntade i det skandalrykte som ”Call girl” har fått och såg filmen för vad den är, en stark och gripande skildring av patriarkatets maktmissbruk och utnyttjande av unga kvinnor i 1970-talets Sverige. Helt rätt att den nominerades i många klasser, den tar verkligen med publiken på en resa till en annan tid, en annan plats, makthavarnas Stoickholm 1976.
•Insåg och blev berörda av ”Äta sova dö”, en av få filmer från senare år som skildrar hur vanliga svenskar lever i dag, fjärran från Stureplan, mediagettot på Södermalm eller i Filmhusets korridorer.
•Glömde inte bort Yohanna Idhas fina porträtt av levnadsglada bimbon Linda, trots att ”Katinkas kalas” kom och försvann snabbt från biograferna. Sedan kan man förstås diskutera om hon inte gjorde det till en huvud- snarare än biroll…
•Plockade ut några helt självklara namn till skådespelarnomineringarna: Pernilla August (”Call girl”), Nermina Lukac (”Äta sova dö”), Johannes Brost (”Avalon”) och Fares Fares (”Snabba cash II”.
Detta gjorde nomineringsjuryn fel:
•Så populär som Malik Bendjelloul var i många övriga kategorier, inklusve både bästa film och dokumentärfilm, borde han väl rimligtvis även ha varit nominerad i regiklassen. Jan Troells plats där känns mer som att han blev nominerad för att han alltid brukar bli det när han har gjort en film. ”Dom över död man” är långt ifrån hans bästa.
•Nog fanns det väl bättre filmer än ”Pojktanten” för den tredje nomineringen i dokumentärfilmsklassen? Som ”Big boys gone bananas!*”. Eller ”För dig naken”.
•Nog borde det väl funnits några fler än jag som gillar Peter Dalles ”En fiende att dö för”?
•Nog ser väl ”Blondie” betydligt maffigare ut än ”Avalon”? Detta apropå nomineringarna i bästa fotoklassen.
•Alexander Paynes ”The Descendants” skulle naturligtvis ha varit med i kampen om en Guldbagge för bästa utländska film.
Detta var lite konstigt med nomineringarna:
•Tre tunga skådespelarnomineringar och en för bästa foto för ”Avalon”. Ingen för filmen, regi eller manus. Tycker juryn alltså att det handlar om snyggt fotograferade skådespelare i en halvdan film..?
•Vi var många som ”köpte” och skrattade åt Jonas Karlsson utklädd till kvinna i roliga komedin ”Cockpit”. Inte de som nominerade för bästa kostym, uppenbarligen…
•Varför inte ta alltihop ett steg till, skippa nomineringarna och ge Guldbaggen direkt till Hoyte van Hoytema? Han kommer ju ändå alltid att vinna, i år för ”Call girl”, så länge han har varit inblandad i en av de tänkbara filmerna.
•När ”Hamilton – I nationens intresse” nomineras för bästa visuella effekter, får vi väl ta det som ett bevis för att Mikael Persbrandts ”superkropp” existerar på riktigt och inte är digitalt förbättrad.
Dessa personer glömde juryn bort:
Helena af Sandeberg, suverän i flera filmer.
Susanne Thorson i ”En gång i Phuket”. Det är inte lättare att vara bra i en komedi än i ett drama, ibland snarare tvärtom.
Jonas Karlsson i ”Cockpit”. Se ovan.
Richard Ulfsäter, mycket bra i ”En fiende att dö för”.
Lena Olin i ”Hypnotisören”.
Simon J. Berger i ”Call girl”.
Det här är ”Call girl”
Det är valår 1976. Sexklubbarna får kunder från det närliggande regeringskansliet. Unga Iris rekryteras som ”call girl” från en ungdomsvårdsskola och blir prostituerad åt maktens män. I centrum finns bordellmamman Dagmar Glans (Pernilla August) vars kunder bland annat är kända personer. Roller: Pernilla August, Sofia Karemyr, Josefin Asplund, David Dencik, Simon J. Berger och Magnus Krepper. Regi: Mikael Marcimain.