Tårarna nästan sprutade ur ögonen
Jan-Olov Andersson: Magnus Uggla gjorde om Olle Ljungströms låt till en djupt gripande sorgesång över sin egen far
”Så mycket bättre” med Olle Ljungström var underhållande, musikaliskt högklassigt – och slutade med att tårarna sprutade ur ögonen på deltagarna.
För Magnus Uggla var inte bara fräck nog att göra om Olle Ljungströms känslosamma ”Jag och min far”. Han gjorde den dessutom till en så känslig sorgesång över sin egen pappa, att hela gänget började storböla.
Vad var bra?
Musiken, förstås. För andra programmet i rad fick vi sex tolkningar, nu av Olle Ljungströms musik, som var bra, mycket bra eller riktigt jäkla bra.
Magnus Uggla, förstås (mer om det lite längre ned i texten).
Pugh Rogefeldt tog ”Överallt” och placerade den som en sjävklarhet i sin egen repertoar, som något hämtat från hans egen storhetstid. Helt klart är Pugh och Olle samma andas barn när det gäller att vrida och vända på orden. Och att våga använda få uttryck om och om igen i samma sångtext.
Miss Li levererade ännu en gång, med en personlig ”Nåt för dom som väntar”, komplett med att på lite Miss Li-crazyvis sjunga bitar av låten i megafon.
Sylvia Wrethammar har en röst som på något märkligt sätt är både sval, innerlig, behaglig och kraftfull. Hon gjorde en mycket fin ”Du sköna värld”.
Jag blir allt mer förtjust i Maja Ivarssons sätt att sjunga på skånska. Hennes countrydoftande ”Norrländska präriens gudinna” var min absoluta favorit.
Är normalt inte så förtjust i den genre som Darin hör hemma i och inte alls i orkesterns högljudda synthkaskader, men… Darins pipa övervinner allt, ”Apan som liknar dig” var grymt läcker. Eller ”demoniskt bra”, som Olle Ljungström själv sa.
Över huvud taget är det hög kvalitet på själva tv-produktionen. Inte minst när det gäller valet av de musikklipp som ska illustrera och ge en bild av den artist som står i centrum för kvällen. Man fick verkligen en hyfsad bild av Olle Ljungströms musikaliska karriär med de få sekunder ur många låtar som hade valts ut. Det lär vara ett hästjobb att klippa programserien. Den eller de som gör det, gör ett väldigt bra jobb.
Sist men inte minst blir man ju glad för att Olle Ljungström var så glad mot slutet av kvällen.
Han pratade öppet om sitt mångåriga drog- och spritmissbruk. Han förklarade att han hellre lever (hårt och roligt) i 30 år, än har tråkigt med pensionärer i Södertälje i 180 år. Ändå… nog vill han också ha bekräftelse och kärlek. Och det fick han rejält av i gårdagens program.
Vad var dåligt?
Inte mycket. Men då man väl får anta att tv-produktionen och artisterna väljer ut aktiviteterna mellan frukost, luncher och middagar i något slags samråd, borde förstås någon ha stoppat Olle Ljungströms idé (om den nu var hans…) att leka charader. Ingen tyckte det var kul. Ingen begrep riktigt någonting. Ingen försökte ens låtsas vara engagerad. De få charader vi fick se var i stort sett helt obegripliga och ännu mer taffligt filmade och ihopklippta.
Kvällens snyftare
När Magnus Uggla sjöng ”Jag och min far”. Olle Ljungström såg först mest ut som en häpen älg. Normalt nynnade han med i versionerna av sina egna låtar, men nu såg han mest konfunderad ut när Ugglan bytte textrader lite hur som helst. Ett tag såg han nästan ut som om han skulle falla ihop. Sedan började Maja Ivarsson torka tårarna ur ögonen. Både en och två gånger. Sedan utbröt rena rama bölfesten. Miss Li sa att hon var tvungen att gå ut och ”ta ett break och ladda om”.
– Oj, oj, oj, så mäktigt, sammanfattade en mycket rörd Olle Ljungström.
Kvällens Åh fan
Samma sak igen. Att Magnus Uggla faktiskt berörde!
Han har också alltid haft ”a way with words”, men på ett helt annat sätt än Pugh Rogefeldt och Olle Ljungström. För när Uggla har skrivit och sjungit något som kommit direkt från hjärtat, då har det oftast varit någon företeelse eller person han har retat sig på. Eller massor. Som när han skrev ”Jag mår illa”.
Men nu… direkt från hjärtat kom både kärlek och sorg, när han förvandlade Olle Ljungströms låt till en hyllning till sin egen far, som gick bort för tolv år sedan.
Känslosamt och starkt. Inte minst framförandet. Bland det bästa Magnus Uggla har gjort.
Skulle inte förvåna om den till och med börjar spelas på begravningar så småningom.
Kvällens replik
Olle Ljungströms kloka och självironiska konstaterande när han först gjorde entré i sitt eget program:
– Det är min dag i dag. Det syns väl, för det är jag som är bild. Jag spelar musik och med största sannolikhet är det jättemånga som tittar på tv just nu och som inte har en aning om vem jag är. Jag skulle vilja bli Tjenare, Olle! med svenska folket, att jag traskade runt i medelstora städer och folk sa: Tjenare, Olle!. Ja, hej på dig själv, du, skulle jag helt… okonstlat svara.
Kvällens mest saknade
Hade kanske saknat att ingen sjöng ”Jag spelar vanlig” eller ” Världens räddaste man”, om inte de låtar som nu hade valts ut hade framförts så bra.
Sedan finns det säkert också ett helt gäng matintresserade människor som undrar vad sjutton Så mycket bättre-gänget åt till lunch och middag.