Två damer det slår gnistor om
Publicerad 2011-09-29
till Modren
En vidrigt självupptagen mamma. En dotter med en sorglig hemlighet.
Kan det vara roligt?
Ja. Det slår gnistor när de skådespelande kvinnorna möts.
”Modren” har kvicka repliker och välskrivna sångtexter. Det börjar i en loge där en musikalartist sminkar av sig föreställningen. Hennes mamma hälsar på.
De har inte setts på tre år. Mamman är en hopplöst självgod skådespelerska som gnäller. Dottern biter tillbaka med vassa repliker. Bit för bit får vi veta mer om deras liv och kärlekar. Delvis förändras deras relation.
Nu får hon spela häxa
Fast mamman förblir svårälskad på ett underhållande vis.
Ing-Marie Carlsson är bra som den självupptagna Dramatenstjärnan som nu sjunger att hon bara får spela kärring och tant och häxa.
Hennes ärende till dottern bygger inte på kärlek, men efter ett tag får hon anledning att bete sig mer omtänksamhet.
Tappar fart på slutet
Anki Albertsson spelar dottern som känt sig övergiven hela barndomen. Albertsson är en duktig musikalartist och tar väl vara även på sångnumren.
En fin liten föreställning.
Humor och vemod.
100 minuter inklusive paus, och slutet känns lite tamt.
Men ”Modren” har gott om kvaliteter och borde kunna locka många. På den här scenen och andra.