Artister som sjunger om andra artister är ju de bästa
PHILADELPHIA. Slutsats efter ljuvligt nördiga Spotify-överläggningar kring årsskiftet:
De bästa låtarna handlar om verkliga artister och band och heter således saker som ”Let’s dance to Joy Division”, ”I wanna be like Dee Dee Ramone” och ”Charlie Watts is God”.
Det börjar med att Erik Hörnfeldt, den legendariske musikskribenten, har synpunkter på en Spotify-lista jag sätter samman med de hundra bästa New York-låtarna – som vi får ta och återkomma till vid ett senare tillfällen.
Han tycker den är ok, men meddelar att han saknar ”Dancing with Joey Ramone” med Amy Rigby.
Eftersom titeln är så lysande måste jag kolla och blir svårt förtjust i både sångerska och låt – och så är den process igång som slutar med att jag plötsligt sitter med över 120 mer eller mindre lysande sånger på samma tema; såna som handlar om verkliga band och artister och redan i titeln nämner dem vid namn.
Några är välkända evergreens, som Van Morrisons ”Jackie Wilson said (I’m in heaven when you smile)”, Eric Churchs ”Springsteen”, Weezers ”Buddy Holly”, George Jacksons ”Aretha, sing one for me” och Paul Simons ”The great late Johnny Ace”.
Guldkornen i denna obskyra sub-genre
Men det är bortom självklarheterna jag, med hjälp av intensiv research och fellow nördar som engagerar sig djupt på Facebook, vaskar fram merparten av guldkornen i denna minst sagt sagt obskyra sub-genre.
Några av de mest eminenta exemplen: Palmyra Delrans ”You’re my Brian Jones”, Television Personalities ”I know where Syd Barrettlives”, The Wombats ”Let’s dance to Joy Division”, Walker Lukens ”The night I was Kkissed by Patti Smith”, Anthemic Pop Wonders ”How great was Husker du!”, ABC:s ”When Smokey sings”, The Mighty Stefs ”Johnny Thunders”, Launderettes ”What would Joan Jett do?”, Chuck Prophets ”Bobby Fuller died for your sins” och Mojo Dixons ”Don Henley must die” (ingen hyllning precis, men det måste det inte vara).
En iakttagelse är att det verkar finns precis hur många låtar som helst om Hank Williams och Elvis – och en annan att just de här låtarna ofta hör till upphovsmakarens bästa, troligen för att de gör sig förhoppningar om att hjältarna kommer höra aktstycket…
De svenska exemplen är få
De svenska exemplen är få. De enda riktigt bra jag hittar är Thåströms ”Ingen sjunger blues som Jeffrey Lee Pierce”, Nomads ”Robert Johnsong”, Peter LeMarcs ”Little Willie John” och Gyllene Tiders ”Ska vi älska så ska vi älska till Buddy Holly”.
Synd. Någon borde skriva ”Andreas Mattsson i Popsicle är gud”.
Låtarna som handlar om andra artister och band är ju de bästa.
ORSAKER TILL EXTAS
The Mule (Film)
– Bara alla highway-scener…åh! Och så en 88-årige Clint Eastwood i briljant framträdande.
Johan Bergmark – Let There Be Rock (Fotobok)
– Som Johan Bergmarks bilder ser ut, så låter verkligen artisterna och banden han dokumenterar.
Panic: The Untold Story of The 2008 Financial Crisis (TV, Vice/HBO)
– Hittills bästa dokumentären om hur nära det var att bankomaterna skulle sluta spotta ut sedlar och butikernas hyllor gapa tomma hösten 2008.