Black Sabbath går aldrig att ersätta
Black Sabbath är en klassresa.
Bandet började som arbetsolycka.
Gruppen skulle aldrig ha samma sound om inte gitarristen Tony Iommi råkat kapa två fingrar i en stålfabrik.
Tony Iommi var 18 år gammal och arbetade som svetsare när olyckan hände.
Topparna på högerhandens lång- och ringfinger krossades i en press. För en vänsterhänt gitarrist kan det vara en livsavgörande skada. Det som fick Iommi att inte ge upp var en skiva med jazzgitarristen Django Reinhardt som han fick av sin förman. Django spelade med två fingrar på greppbrädan efter att ha skadat handen i en brand.
I stället för att skola om sig till högerhänt gitarrist använde Tony Iommi läderklädda plastskydd på fingertopparna. Eftersom det var för smärtsamt att böja vanliga strängar ordentligt stämde han ner gitarren för att göra det lättare. Ett tag använde han även mjukare banjosträngar för samma ändamål.
Resultatet blev ett mörkt och stort och olycksbådande sound som skapade en hel genre. Det är omöjligt att tänka sig heavy metal i dag utan Tony Iommis riff.
Två avslitna fingertoppar på ett verkstadsgolv i Birmingham är en bra bild av medlemmarnas bakgrund. Klassilskan hörs i texterna och musiken. ”War pigs” är basisten Geezer Butlers avsky för politiker som låter fattiga utkämpa deras krig. Och vad har egentligen hänt sedan låten släpptes 1970?
När jag växte upp på 80-talet var Black Sabbath bara några meter bort. ”Live evil”-planschen med den svarte riddaren i förgrunden hängde på väggen i min storebrors rum. Brorsan hittade även på hemska spökhistorier utifrån skivomslagen medan kyrkklockan i låten ”Black Sabbath” dånade i bakgrunden. Sov inte en blund.
Många som inspireras av Black Sabbath ser bara det ockulta. De lyssnar inte på det Django Reinhardt-influerade jazzsolot i ”Planet caravan”, gospeln i ”Changes” eller New Orleans-pianot i ”Sabbra cadabra”. Sabbath ville ha samma dynamik på sina tidiga skivor som Beatles, ingen låt fick likna den andra.
Att Black Sabbath fortfarande turnerar och spelar på Friends arena i Stockholm i kväll beror inte bara på rockmusikens kärlek för nostalgi. Det är som med Bob Marley, Kraftwerk och Led Zeppelin – originalen går inte att ersätta.