Yohio, vad är det här för ett mangaskämt?
Publicerad 2014-01-30
Markus Larsson om stjärnans låt: Får satsa på det visuella
Men...
Hur står det till, Yohio?
Har som vanligt många frågor.
Fler än vad som får plats på en genomsnittlig hårddisk.
Men en av dem är så akut att någon måste ringa 112 och beställa en ambulans till plåsterhuset.
Yohio, fjolårets populäraste sockerpuff, säger i intervjuer att årets låt ”To the end” är mer han själv, mer i linje med hur han egentligen vill rocka, än fjolårets bidrag ”Heartbreak hotel”.
Allt väl så långt. Artister brukar säga så. Det är deras förbannade brödjobb.
Men...
Varför låter han i så fall som Ulrik Munther i ”Tell the world I’m here”? Eller rättare sagt: som om Munther sjunger en låt av Andreas Johnson.
Att just Johnson är en av upphovsmännen bakom ”To the end” förklarar en del av mysteriet. Men att musiken skulle vara ”mer Yohio” är underligt.
Sen när blev Ulrik Munthers sound en utveckling framåt, något mer personligt? Vilket tåg har jag missat? Hade jag ens en biljett? Är det ett mangaskämt?
Det snällaste man kan säga om ”To the end” är att musiken lämnar stort utrymme för scenshowen och framträdandet. Yohio lär få satsa på det visuella om han vill upprepa succén från 2013.
Den andra frågan är Helena Paparizou. Det kunde ha blivit platt fall från tio meter, men låten ”Survivor” är en överraskande bra lagom-mix av Charlotte Perrellis ”Hero” och Lady Gaga.
Efter första uppspelningen verkar en gammal kär tävlingsregel gälla - det här blir på förhand en fajt mellan kvalets mest kända namn.
Första delfinalen är konstruerad precis så. Den ramas in av två olika divor från två olika generationer som har lika mycket att vinna eller förlora på sin medverkan.