Om westernfilmerna har en framtid är den feministisk
Berättelser om kvinnor, eller åtminstone mer jämlika och flerdimensionella historier, är framtiden
Inte ens westerngenren får vara i fred i nya och utmärkta Netflix-serien ”Godless”.
Framtiden är feministisk även när den tar på sig cowboyhatt och revolverbälte.
Den lilla staden heter La Belle och ligger i New Mexico.
Nästan alla män har dött i en gruvolycka, och staden består i princip bara av kvinnor.
Serieskaparna har kommit fram till den logiska slutsatsen att kvinnorna i den gamla och vilda västern måste ha varit lika hårda och färgstarka som männen. Problemet är att den sidan av historien mest har varit en biroll.
I ”Godless” lämnar skådespelaren Michelle Dockery den brittiska överklassen, hon spelade Lady Mary Crawley och orkade inte kamma sitt eget hår i tv-serien ”Downton Abbey”, och återvänder i rutan som ranchägare med ett Winchestergevär.
Jeff Daniels är fantastisk som enarmad bandit. Och Merrit Weaver, känd från ”The walking dead” och ”Nurse Jackie”, är ännu bättre som tystlåten änka och cowboy.
Cineaster kan dessutom glädja sig åt mängder av referenser till klassiska westernfilmer. Greppet att kameran tittar ut mot ett öppet widescreen-landskap genom en mörk dörröppning som i slutat av John Fords ”The searchers” återkommer så ofta att man börjar fnissa.
”Godless” är kanske inte en radikal totalrenovering av genren. I centrum finns fortfarande en mystisk man som är övernaturligt bra på att, bland annat, tämja hästar och sikta med puffran.
Men bara genom att flytta perspektivet från den arketypiska amerikanska hjälten, ensamma manliga massmördare som rider mot solnedgången, till ett kvinnligt kollektiv gör stor skillnad. Ett instängt rum fylls av nytt syre. Westerngenren har alltid varit lika patriarkal som Mount Rushmore.
Man skulle kunna säga att tajmingen med #metoo-rörelsen är perfekt. Men ”Godless” följer även ett kommersiellt mönster som blir starkare och starkare för varje år. Framför allt i toppen av näringskedjan, det vill säga blockbusters på bio eller strömmad tv.
I dag går det inte att föreställa sig att de nya ”Star wars” filmerna inte skulle innehålla minst en stor kvinnlig huvudroll. Av samma anledning var det lika självklart att Charlize Theron blev affischnamnet när filmserien ”Mad Max” återlanserades för två år sedan och inte en skön dude. Och i science fiction-serien ”Stranger things” är det flickan Eleven som är berättelsens största hjälte och urkraft.
”Wonder woman” var en av få riktiga succéer under Hollywoods bistra sommarsäsong i USA i år.
Jag är också övertygad om att ”Frost” blev en av vår tids största animerade sagor eftersom den i första hand handlade om vänskapen mellan två systrar, vilket kändes helt unikt i matinévärlden.
Och när vi summerar 2017 kommer vi bland annat att prata om tv-versionen av Margaret Atwoods feministiska dystopi ”Tjänstekvinnans berättelse” och Grotescos metauppgörelse med den mansdominerade svenska humorscenen.
Det är bara några lösryckta exempel. Samhället förändras av idéer och ideologier. Men när idéerna och ideologierna rent krasst börjar tjäna pengar kan gamla strukturer rasa på allvar. I slutändan handlar det sorgligt ofta om ekonomi.
Poängen är att berättelser om kvinnor, eller åtminstone mer jämlika och flerdimensionella historier, är framtiden.
”Godless” visar att det inte längre räcker med att låta Clint Eastwood stå och beta på en cigarr i motljus.
Det riskerar lätt att bli omodernt, ointressant och fånigt.