De är bäst – i bilen
Efter Miljöpartiets och klimathotets framgångar är classic bilrock säkert lika skamligt som porr före internet.
Men inget kan ge upprättelse åt bespottade årtionden, låtar, artister och frisyrer lika effektivt som en lång bilresa på motorväg.
Den late behöver inte ens göra sina egna spellistor längre.
Idén bakom digitala tjänsten Digster, som drivs av skivbolaget Universal, är att tillhandahålla färdiga spellistor för Spotify och Itunes.
Listornas tema varierar. De är ofta skräddarsydda efter olika vardagsbehov – träning, mingel eller förfest.
Den viktigaste och mest självklara listan saknas dock fortfarande.
Var är spellistan för trafikanter som ska resa långt med bil?
När jag exempelvis söker på Spotify efter samlingar med bilmusik hittar jag i princip inget av värde. Det närmaste jag kommer ett hyggligt försök är den fördomsfulla, knapphändiga och feltankade ”The essential car album for girls”. (Att lyssna på Geri Halliwells version av ”It’s raining men” i bilen borde innebära böter och tappat körkort.) Men det är inte lätt att hitta den rätta mixen för fyra hjul som rullar.
Hiphop har alldeles för mycket brunst och bas för att garantera en lugn resa.
Punkens temperament skulle aldrig klara uppkörningen.
ZZ Top är för mycket truck och Motörhead åker båge.
Funk, boogie, blues, hård rockabilly och larmig hårdrock kan tyvärr inspirera förare och passagerare till fysiska aktiviteter som inte passar i trafiken. Het soul är inte heller att rekommendera. Det får rutorna att imma igen.
Disco och dess moderna subgenrer? Njaaee. Sen när fick ett dansgolv plats bakom ratten?
En viss form av pop och synth behöver inte ens besiktas eftersom de klassas som tandemcyklar hos Bilprovningen. Det behövs lite stake under huven för att åka mellan Stockholm och Töre på ett bekvämt sätt.
Kvar finns en mycket speciell form av luftkonditionerad rock, nylackad country och r’n’bil.
Hög komfort är a och o.
Låtarna ska ha luftkudde och gott om benutrymme. Farthållare och automatväxel är givetvis ett plus. Hastigheten ska helst ligga på en behaglig nivå mellan 90 och 110 kilometer i timmen på femmans växel. Melodierna ska ha krispig fjädring och refrängerna får aldrig köra runt med trasig ljuddämpare.
Jag listar världens 50 bästa billåtar i en Spotify-lista här ovan. Det innebär vissa begränsningar. Spotifys bibliotek innehåller inte självklara favoriter som Pink Floyds ”Learning to fly”, Traveling Wilburys och The Eagles 70-tal.
Låtarna har testats i olika bilar och lika varierande miljöer.
I öknen utanför Tuscon, Arizona. Från Chicago i norr till San Diego i söder. Och inte minst utanför Kristinehamn.
Min vän och kollega Joacim Persson har noggrant kontrollerat att musiken hela tiden har den rätta lukten av fabriksny sits. Persson är trots allt Nöjesbladets svar på Christer Glenning i ”Trafikmagasinet”.
I vanliga fall är kanske låtar som Cock Robins ”Just around the corner” och Marillions ”Kayleigh” på tok för mycket maräng. Men i en bil är de som en perfekt inställning av förarsätet.
80-talet var över huvud taget bilrockens gyllene era. Då lyckades artister och producenter justera motorerna så att de brummade med ett perfekt reverb.
Därför är Tom Pettys och Bruce Springsteens senare produktioner att föredra framför de tidiga, mer ruffiga klassikerna.
Av samma anledning platsar inte Bob Dylan. Musiken är alldeles för mycket åsnekärra.
Dylan är emellertid inte enda kritikerfavoriten som får åka kollektivt i stället.
Om du släpper in rockmonster som AC/DC, bleka narkomaner som Johnny Thunders och göteborgare som heter Håkan Hellström i bilen blir det genast ett liv och kiv. Det tar timmar att städa bort kanyler, skräp, illaluktande kroppsvätskor och congas.
Däremot behöver du aldrig dammsuga efter Chris Rea.