Louise Peterhoff: Det var skräck att sjunga Veronica Maggios låtar
Publicerad 2022-10-14
”Alltid vara vi” är en av höstens och vinterns storsatsningar på teatern i Stockholm.
Musikteater som utgår från två succéalbum av Veronica Maggio och Oskar Linnros.
– Det var skräck i början att ställa sig och sjunga. För vem tror jag att jag är som sjunger Veronica Maggios låtar?, säger pjäsens kvinnliga stjärna Louise Peterhoff, 45.
En sak bör göras klart från början:
Louise Peterhoff och Oscar Töringe, 39, som syns i den andra huvudrollen och är tv-aktuell som polis i SVT:s ”Tunna blå linjen”, spelar absolut inte Veronica Maggio och Oskar Linnros.
I pjäsen heter de kort och gott sina vanliga namn Louise och Oscar.
Louise reder ut begreppen:
– I pjäsen är vi två medlemmar i ett band som splittrades för tio år sedan. Nu är det dags för reunion för att spela in ett album där vi båda har skrivit låtar och repeterat på varsitt håll. Louise och Oskar var ett par. Varför de gjorde slut har vi ingen information om, officiellt var det hon som lämnade bandet för att satsa på en solokarriär.
– Hon är stor stjärna nu, honom har det inte gått lika bra för. I vår fiktion kommer vi med nya låtar.
Skilsmässoalbum
Louise har skrivit dem på ”Satan i gatan”, Oscar dem på ”Vilja bli” och så möts de, spelar in låtarna ihop och regeln är att det ska vara en one take session. Insatserna är höga, de har bara en dag på sig.
– Dramatikerna har fantiserat ihop historien utifrån de låtarna.
På riktigt blev Veronica Maggio och Oskar Linnros ett par när de skrev låtarna till hennes andra album ”Och vinnaren är…” (2008) tillsammans. Bland låtarna fanns ”Måndagsbarn”, ”Stopp” och ”17”.
Förhållandet mellan de båda artisterna tog slut.
Och sedan kom deras skilsmässoalbum. Först Oskar Linnros ”Vilja bli” (2010) med gigantiska hitlåten ”Från och med du”. Året efter Veronica Maggios ”Satan i gatan” med hits som titellåten och, framför allt, ”Jag kommer”. Recensenterna tävlade i att dissekera sångrader, om hon liksom svarade på personliga textrader som han hade skrivit.
Gift med Alexander Mørk-Eidem
En som då blev gripen av skivorna var Stockholms Stadsteaters stjärnregissör Alexander Mørk-Eidem. Han med många banbrytande föreställningar bakom sig, just nu Tjechov-tolkningen ”Morbror Janne – Scener från livet på landet”.
Då höll han på att separera från skådespelerskan Helena af Sandeberg, som han även har barn med. Numera är han gift med, och har barn med, Louise Peterhoff.
Och har hittat på och skrivit den här pjäsen, ihop med Lisa Östberg.
Så egentligen handlar den om Veronicas, Oskars, Alexanders och Helenas uppbrott? frågar jag lite skämtsamt Louise.
– Kanske det, säger hon, skrattar, och fortsätter:
– Nä, det tror jag inte. Jag var också i en separation då. Det är så många som har en relation till de här låtarna. Men det är Alexanders idé. Alltså, break up-skivor har man ju hört men då är det bara från ett håll.
– Han hade ett möte med Veronica och Oskar, pitchade sin idé och de gav sitt fulla förtroende.
– Vi sjunger hela låtarna, men en del är korta, en del är bara skisser, antingen i början eller slutet av en scen. Pjäsen är uppbyggd så det är något slags Lars Norén-drama i det här också. Huvudpersonerna har inte träffats på tio år.
Maggio och Linnros var ”nervösa”
För inte så länge sedan var artisterna på plats och följde repetitionerna.
– De var så fina, väldigt ödmjuka. Vi på scenen var nervösa för att de skulle komma och höra oss sjunga. De var nervösa för om låtarna skulle hålla i teateruppsättningen. De var väldigt öppna med det.
På scenen, som föreställer en inspelningsstudio, medverkar både ett antal musiker och skådespelare i andra roller runtomkring artistparet som återförenats och slungas tillbaka till sin gamla såriga relation.
Louise Peterhoff har cirka 25 film- och tv-roller bakom sig. Hon säger att det som flest nog känner igen henne från är tredje säsongen av ”Bron”, ”Blå ögon” och senast ”Det som göms i snö”. SVT-serierna ”Tsunami” och ”Amningsrummet” var också ganska uppmärksammade.
På Stockholms Stadsteater har hon senast varit med i ”Revolution”.
Flydde från Estland
Hennes farmor och farfar kom till Sverige 1944, som flyktingar från Estland. Föräldrarna är pensionärer i dag, pappa var försäljare, mamma jobbade inom skolväsendet.
– Min mamma märkte att jag som liten dansade mycket och satte upp små shower hemma, så hon tog mig till en dansskola.
– Jag höll på med balett tills… jag tyckte det var apa. Det sliter så hårt på kroppen.
Efter Teaterhögskolan i Stockholm 2008-2009 har det rullat på med jobb. Men skådespeleriet är också tufft, på ett annat sätt än balett var.
– Det är så kopplat till ens person. Blir man hyllad kopplar man till det, men blir man ratad gör man det också. Som att om någon inte gillar mitt skådespeleri, så gillar de inte mig. Det kan vara svårt att hantera.
”Jag tänkte: Nej, jag ska inte bli kär i regissören”
Att jobba ihop med sin man, som är husregissör på Stockholms Stadsteater, tycker hon bara är kul.
– Det är jättelyxigt, attraktivt och sexigt att få vara kreativ med den man lever med.
Träffades ni på jobbet?
– Ja, vi gjorde ”Paraplyerna i Cherbourg” ihop här på teatern. Jag tänkte: Nej, jag ska inte bli kär i regissören. Det är så mycket som kan bli fel, det kan bli svårt att gå till jobbet, om man säger att man är kär om den andra inte skulle vara det och sedan ska man ändå gå och jobba ihop. Så… vi höll oss till efter premiären (skratt).
Vad gör du på fritiden?
– Jag läser mycket, ser gärna på filmer och älskar att äta mer än laga mat, helst italienskt. Och så har vi ett lantställe i Norrtälje-trakten som vi gärna åker till.
Din man är norrman. Är inte alla norrmän besatta av sina hytter?
– Han har en hytte i Norge som han vill åka till hela tiden. Men det är 16 timmars bilfärd dit, det är inget man åker till över en helg.
Övat på sången
Nu tycker Louise det är ”svinroligt” att sjunga Veronica Maggios låtar ihop med några av Sveriges bästa musiker. Men från början var hon smått skräckslagen.
– Vi har scener där vi står och skriker åt varandra, det är en erfarenhet man är van vid från teatern. Men i sången känner man sig fruktansvärd avslöjad om det blir fel.
Hemma har Louise förstås övat på sången och då har döttrarna, 16 och 6 år, sjungit med. Tre generationer som går omkring och gastar Jag kommer, jag kommer, jag kommer – jag är nästan där…
Hur tacklar ni den låten i pjäsen?
– Den har vi en ganska rolig ingång på… man får liksom vara med i själva skapandet av den, säger Louise lite hemlighetsfullt.
FAKTA: Det här är Louise Peterhoff
Namn: Louise Peterhoff.
Ålder: 45.
Bor: Stockholm.
Familj: Maken Alexander Mørk-Eidem, två döttrar, en bonusson.
Aktuell: På Stockholms Stadsteater där hon gör huvudrollen i ”Alltid vara vi”, premiär under fredagskvällen.
Louise Peterhoff om…
… amerikanska storfilmen ”Midsommar”:
– Det var en upplevelse, en av de tuffaste jag haft. Det känns som vi gjorde lumpen ihop. Regissören Ari Aster hade precis släppt ”Hereditary” så jag blev glad när jag fick en roll, som Hanna. Många av oss svenska skådespelare som är med, är etablerade på hemmaplan. 45 inspelningsdagar brukar normalt innebära en huvudroll, här var det mer som att vi skulle skapa liv åt filmen, mer som scenografi. Man kunde bli väckt klockan fyra på morgonen, in i kostym, sedan tio timmars väntan, utan att man ens var med i bild.
… kommande tv-serien ”Limbo”:
– Ett projekt som kom från Rakel Wärmländer. Hon, Sofia Helin och jag spelar tre mammor vars tonårsbarn är med om en olycka. Utgången för dem är väldigt olika. Någon blir väldigt drabbad, någon klarar sig helt och hållet, någon orsakade olyckan. Kan man fortsätta vara vänner efter det? Kommer på Viaplay nästa år.