Ernst – som Stålmannen utan kryptonit
Han kan allt. Allt! Kanske är han lite för duktig. Men jag är djupt förtjust i Ernst, konungen av livsstils-tv.
Förra veckan höjde jag ett varningens finger mot att skaffa bredband på landet. Enbart gammal burk-tv räcker gott några månader om året.
Jag glömde nämna Ernst Kirchsteiger, en kär burk-tv-vän. Gode Ernst är lika mycket sommar som smultron och midsommarstång. Jag gillar honom även när han är i Toscana eller lagar julkorv men ”Sommar med Ernst” är juvelen i Ernst-kronan.
Det är lustigt med Ernst.
Åsikterna går kanske inte isär lika mycket numer som när han slog igenom på SVT för ett 15-tal år sedan, innan han värvades av TV4. Nu vet folk vem han är och väljer att titta eller inte. Men ta min gamle far, han kan än i dag få något alldeles oresonligt över sig bara namnet Ernst nämns.
Fjant, väser pappa, orimligt provocerad.
Jag har alltid tyckt om Ernst. Trots att han är en ständig källa till prestationsångest. Så härlig. Så skicklig, på allt, precis allt, inomhus som utomhus. Från att laga tsatsiki till att designa en bisarr hallampa via en knypplad bomullsduk och beskärning av äppleträd.
En sådan person är omöjligt att vara. Vi andra kämpar på i vårt lilla trädgårdsland medan Ernst är en livsstils-tv-superhjälte.
Möjligen är just hans brist på svagheter hans svaghet. Han är som Stålmannen utan att ens hotas av kryptonit. Sannolikt är det detta som irriterar många, som min gamle far, så orimligt mycket. Det saknas kanske någon slags ödmjukhet. Varför skulle man annars provoceras av en så hygglig person?
Genrens uppstickare Gustav Mandelmann, som också började hos SVT och köptes över till TV4, och fru Marie Mandelmann har klart större begränsningar – trots att de är två. Eller Pernilla Månsson Colt, John Taylor, Malin Persson och ytterligare några i SVT:s utmärkta ”Trädgårdstider” som just slutat.
Allt de gör, det gör Ernst ensam. Med bara hantverkarhjälp. Det är magnifikt.
I går (torsdagkväll, reds anm.) började ”Sommar med Ernst” på TV4 igen, vilket innebär starten på sommaren – ”som ett hammarslag drabbar den oss rakt in i själen” – lika mycket som midsommarafton. Men förra året försenades sommaren av att Ernst fick vänta ut fotbolls-EM-sändningarna.
Vilket innebar att ljuset och färgerna låg fel. Det såg ut som att TV4 digitalt målat gräset grönt eftersom inspelningarna skett alltför tidigt på våren för att trovärdigt låtsas vara sommar i juli.
Därför blev förra säsongen onödigt svag. Det är de små detaljerna man kan invända mot.
I går inleddes ”Sommar med Ernst” med likartade problem. Alldeles uppenbart är programmet inspelat under fel säsong och försöker fejka sommar. Men med tidigare sändningsstart, och med den tidiga gråvåren i färskare minne, blir fotot inte lika jobbigt för oss som bryr oss om struntsaker.
I övrigt hade premiären allt som Ernst-tv ska ha: Ett säkert sätt att älska med tv-kameran, fina ordval, passion, mysig Lisa Ekdahl-visa och så denna enorma kompetens och påhittighet.
Sju torsdagar till är härmed bokade framför burk-tv:n, jag kan redan (nåja) längta till sensommaren bara för att få se de slutgiltiga före- och efterbilderna. Givetvis kommer den 110 åriga halvruckliga, förkrympta patriciervillan vid Hjälmaren bli ett paradis.
Som alltid när Ernst släpper lös sina superkrafter.
VECKANS...
…BABE. Per Bjurman. Den 23 juni 1967 i Borlänge föddes ett liten skrikare som skulle komma att växa upp och bli en stor rockmurvel, snusjonglör, människa, humorist, Las Vegas-konnässör, raring, stilist, halskliare, bilist, hockeyexpert, gudfader, skjortfetischist, true New Yorker, blue eyed soulboy, artist – och störst av allt: vän. Hurra, hurra, hurra, buddy boy, 50! May you stay forever young.
…BESVIKELSE. Nä. ”Twin Peaks” (HBO Nordic) går förstås inte att släppa – nya avsnitt varje måndag nu och det är så spännande – men ingenting rör sig framåt. Senast var det den Bob-liknande agent Cooper-versionen som förstörde häktets elektronik med en telefon och rapporterade att en ko hoppat över månen. Ja. En ko hoppade över månen. Det var mer klass på de bisarra uttalandena förr, när ugglorna påstods inte vara som de verkade.
…MIDSOMMARTIPS. Jag vet inte, hur är det? Midsommar kommer knappast bli den typ av tv-helg som både julen och påsken utvecklats till. Utomhusvädret förstås, men även snapsen och traditionen, har ristat in ett traditionellt midsommarbeteende i folksjälen, gissar jag. Men den som inte är alltför snurrig i kåpan och saknar en soledgång att drömma vid har ett fint tv-utbud. Förinspelat firande i puttrigt middags-tv-format på SVT1 kl 20.00 med ”Skavlan”-reportern Niklas Källner och vänner (Özz Nujen, Anne-Lie Rydé, Kattis Ahlström, Daniel Sjölin). Eller börsparodin ”Wall street” på TV3 klockan 21.00. För egen del förefaller ännu mer klassiska Hitler-parodin ”Diktatorn” av Charlie Chaplin på SVT2 kl 21.00 som en perfekt avslutning på dagens som brukar innebära små grodorna vid 13.00 och sillunch kl 15.00. Men, visst, risken finns att jag somnar om jag inte slår över till mästerliga popstjärnan ”Veronica Maggio, live från stadion” kl 22.30 på SVT1.
…FRÅGA. Varför visar TV4 alltid buskis och folklustspel på midsommar? Är det den svenska folksjälen man famlar efter? En folksjäl från 1950.
Följ Fredrik Virtanen på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande texter.