Plura fyller 70 år – firar med en spelning
Uppdaterad 2021-09-24 | Publicerad 2021-08-10
Nyblivne 70-åringen Plura Jonsson är tillbaka på vägarna.
Tillsammans med sin bror Carla åker han runt i sommaren och spelar Eldkvarn-klassiker akustiskt.
Tankar finns på nya skivor, böcker och tv-program men främst hoppas Plura på en återförening av 50-årsjubilerande Eldkvarn.
– Jag tycker att det skulle vara jättekul.
Vi har fått en detaljerad vägbeskrivning av Plura och den behövs, för det sörmländska 1700-talshus i falurött som han köpte för åtta år sedan ligger verkligen mitt ute på landet. Numera äger han även grannhuset med tillhörande tomt och marken ner till sjön.
Med renoverade uthus och förråd, pool, utomhuskök, växthus och gedigna odlingar på tomten är ambitionen att ägorna ska kunna hysa hela klanen Jonsson med barn och barnbarn på somrarna. I våras sålde Plura och frun Maria lägenheten i Stockholm och bor nu permanent i den sörmlandsidyll som i ett tv-program för några år sedan döptes till ”Pluras paradis”.
En bit bort ligger Harpsund, statsministerns sommarresidens. Stefan Löfven och hans livvakter brukar cykla förbi uppe på grusvägen ibland.
Mer än nöjd med sitt liv
Löfven syns inte till i dag men lillebror Carla Jonsson sitter i skuggan utanför ett av uthusen och kliar på sin Stratocaster-gitarr. Han och Plura har spelledig dag på den akustiska duoturné som de ägnar sommaren åt, så Carla bor över i stället för att åka hem till Stockholm.
Plura själv är mer än nöjd med sitt nya lantliv, förklarar han över kaffe och croissanter nere vid poolen.
– Jag saknar inte stan alls. Det är snarare så att jag uppskattar Stockholm mer nu när jag bara kommer dit på besök.
Vi är här främst med anledning av två jubileer. I tisdags fyllde den folkkäre sångaren, låtskrivaren, tv-stjärnan, författaren och konstnären 70 år. Dessutom fyller rockinstitutionen Eldkvarn 50.
Födelsedagen vill Plura emellertid inte göra något större nummer av. Han valde rent av att boka en spelning på Öland den kvällen.
– Det känns inget speciellt att fylla 70. Jag är inte så mycket för födelsedagar. I alla fall inte mina egna. Jag har faktiskt spelat på rätt många av dem. På 50-årsdagen spelade vi med Eldkvarn på Tantogården i Stockholm.
Eftersom Eldkvarn aldrig sa att de hade lagt av utan bara lagt bandet på is har frågorna varit många om en eventuell comeback, eller åtminstone en officiell sista spelning.
– Men jag har inte velat. Fast nu ska vi faktiskt träffas i höst och snacka lite om att kanske göra någon jubileumsspelning. Men jag vet inte om vi hinner i år. Det kanske blir i början av nästa år. Vi skyller på coronan.
Det kan eventuellt bli ett antal konserter då?
– Eventuellt, precis. Alla vill jättegärna göra det men Werner (Modiggård, trummis) säger att förutsättningen är att Plura tycker det är kul. Och nu känner jag att det skulle vara jättekul. Fast det måste ju bli bra. Vi måste repa och jag måste komma i bättre form.
Spännande. Finns det fortfarande planer på en soloskiva ihop med din son Axels band? De tre nya låtarna som ni körde i föreställningen ”En man av hjärtat” på Scalateatern i Stockholm lovade onekligen gott.
– Det har pratats om en bok till 50-årsjubileet och kanske att det i så fall görs en skiva till den, en mini-lp, så det kan hända att vi spelar in de låtarna till den.
De var ju ganska mörka, de låtarna. ”Här kommer döden”, ”Den här världen är slut”, ”Vad gjorde jag”...
– Det är väl mycket att man tänker på döden när man fyller 70 eller närmar sig det här krönet. Lite är det ju så att man har gjort sitt, eller det mesta i alla fall. Man kan dö om en timme eller om tio eller 20 år, det vet man aldrig.
Femtio år sedan Eldkvarn bildades
Är du nöjd med livet som det har blivit?
– Ja, det är jag. Det har ju varit fantastiskt att man har fått syssla med det man älskar, musik.
Finns det något du är extra stolt över i karriären?
– Det bästa är väl att vi höll ihop Eldkvarn så länge. Jag har lyssnat igenom allt vi har gjort ibland när vi har satt ihop boxar och grejer och då slås man av att det ändå är ganska jämn och hög kvalitet på det hela.
– Sedan vet jag inte om det var någon höjdpunkt när jag var med i ”Så mycket bättre” första gången men det innebar en jäkla massa, att jag fick bokkontrakt och fick göra litografier och mer tv-grejer.
Känner du att du ångrar något?
– Njaaa…Jag ångrar väl kanske att… ibland svarar jag liksom utan att tänka. Jag var med i Malous tv-program någon gång och det handlade om att slåss. En av de andra gästerna var en sån där hetlevrad snubbe som ger sig in så fort han ser någon orättvisa. ”Men det gör väl aldrig du, Plura, bryter in i slagsmål?”. Och jag sa bara ”nejnej”. Men när jag gick därifrån tänkte jag att det har jag ju gjort en massa gånger, och fått skitmycket stryk (skratt). Jag håller nog med lite för mycket.
Är du konflikträdd?
– Ja, det är jag ju. Det har jag alltid varit. Fast jag försöker faktiskt att bättra mig på det. Men då säger folk i stället ”fan vad tjurig du är nu för tiden” (skratt).
I år är det alltså hela 50 år sedan Eldkvarn bildades. Från genombrottet i slutet av 70-talet var de ett av landets bästa, mest populära och hårdast turnerande rockband i flera decennier. Men en morgon efter en spelning i Uppsala för sex år sedan kallade Plura till bandmöte.
– Jag kände att nu är det nog, jag orkar inte kuska runt längre. Så jag sa till de andra att det här var sista spelningen. ”OK”, tyckte alla. De förstod det, sa de, men det gjorde de ju inte. Och så sa jag att vi gör ingen stor affär av det, vi bara slutar.
Blev det dålig stämning mellan er efter det?
– Nej… Jag har faktiskt inte pratat med de andra sedan dess. Eller Tony (Thorén, basist) var jag och besökte när han opererades för strupcancer, men det var ju flera år sedan. Carla har mer kontakt med de andra. Jag får rapporter om hur alla har det.
Det kan inte ha varit ett lätt beslut att ta.
– Nej, det tog flera år att våga bestämma mig för att säga det. För jag hade ju tänkt att man skulle stå på scenen tills man trillade omkull. Men jag orkade inte längre. Jag hade problem med ryggen och benen, fick ta smärtstillande sprutor för varje spelning sista halvåret.
Det måste ha varit känsligt även ekonomiskt. Du har pratat om det tidigare, att du som låtskrivare känt pressen på dig att liksom vara familjeförsörjaren i orkestern.
– Ja, så har det nog varit. Men jag tror att de andra klarar sig ganska bra, verkar det som.
”Orkar inte vara full i tv”
Till sist, en helt annan grej: du har pratat om att du vill göra en sista säsong av ”Mauro & Pluras kök”. Hur går det med det?
– Det var faktiskt väldigt på gång vid årsskiftet men sedan har det lite runnit ut i sanden. På ett sätt vore det jätteroligt att göra men jag har kanske också börjat känna att jag inte orkar vara full i tv en gång till (skratt). Vi får se.
