Uno Svenningsson: ”Den är riktigt stark”
Berättar om karriären, ”Så mycket bättre”, stödet från hustrun Carina och nya hyllningen till sin bortgångna far
Uppdaterad 2020-10-19 | Publicerad 2020-06-28
Uno Svenningsson, 60, är en av många artister som fått ställa in och ställa om under coronapandemin.
På måndagskvällen uppträder han i TV 4:s ”Lotta på Liseberg”. Annars har han mest skrivit nytt i sin skrivarstuga i Stenungsund. Bland annat en hyllningssång till sin bortgångna far, som inte kommer lämna många ögon torra när den släpps i höst.
– Det måste jag nog säga, att den är riktigt stark, säger han.
Vi pratar på Facetime. Uno Svenningsson sitter omgiven av gitarrer i sin skrivarstuga i Stenungsund på västkusten. Jag på ”kontoret” (vid köksbordet) i lägenheten i Stockholm. Om livet hade varit normalt, skulle han ha varit ute på turné.
– Vi hann aldrig ens gå ut med den informationen innan det här (coronapandemin) började eskalera. Så jag har inte ens brytt mig var vi skulle varit den eller den kvällen, säger han.
– Jag har gjort en streamingkonsert, från ett ställe på Tjörn. Jag ville mest göra reklam för singeln, sedan hade folk fått önska låtar på Facebook. Vi spelade väl 10-12 låtar. Det blev väldigt uppskattat.
Spelar ny låt på Liseberg
Singeln ”När natten lindar sig runt mig” skrev Uno ihop med förra Popsicle-sångaren/gitarristen Andreas Mattsson.
– Jag har länge velat skriva ihop med honom. Vi skrev den ihop lite snabbt på några timmar. Sedan när vi skulle göra klart den, så brakade allt elände löst. Så då har vi jobbat på olika håll, skickat filer fram och tillbaka, så det blev en cyperspacesingel.
Den kommer han att framföra hos Lotta Engberg inför ett folktomt Liseberg. Liksom ytterligare några låtar. Som allsångsnummer, för sådana ska det ju vara, trots bristen på sjungande publik, har han valt Sven-Ingvars-klassikern ”Säg inte nej, säg kanske”.
– Den som jag gjorde i ”Så mycket bättre”. Den kan jag ju… (skratt).
Uno Svenningssons historia känner väl de flesta musikintresserade till. Han och polarna från Gnosjö i Småland bildade på 1980-talet bandet Freda'. Fick en genombrottshit med låten ”Vindarna” 1986. Sålde hundratusentals skivor och vann Grammis. Att det var i kategorin Årets religiösa minns väl knappt någon längre.
De kom från frikyrklig miljö – men lät allt annat än så. ”Undan för undan” (1990) är ett av alla tiders bästa svenska rockalbum. Punkt slut. För den vann de en Grammis som Årets rockgrupp.
Kom sist i Melodifestivalen
Även om Freda' har återförenats, har Uno sedan mitten av 1990-talet ännu mer etablerat sig som soloartist. Massor av hits och turnéer. Fast under 2010-talets mitt kanske inte lika ofta i rampljuset. När Uno, Patrik Isaksson och Tommy Nilsson ställde upp i Melodifestivalen 2016, kom de sist i sin deltävling.
– Jajamen. Jag brydde mig inte så mycket. Hade inga större förväntningar. Det var kul och bra pr för turnén vi sedan gjorde. Skivförsäljningen hade ju försvunnit. Men det kom fortfarande folk till spelningarna, även om man kanske inte syntes i det offentliga.
Och så kom TV 4:s ”Så mycket bättre” 2017. Hur viktigt var det?
– Jag är väldigt tacksam för den chansen. Jag ska inte säga att man blir lat ju äldre man blir, men man blir bekväm på något sätt. Men då fick jag verkligen jobba. Välja ut låtar, spela in så bra tolkningar som möjligt, det fanns inte jättemycket tid, man fick verkligen en spark i arslet. Men sedan gick det ju faktiskt bra också.
Uno gjorde succé, både prat- och musikmässigt.
Han har varit gift med Carina hela sitt vuxna liv, så det fanns inte så mycket skandaler att prata om, direkt. Men hon visste att det fanns annat han gick och höll tyst om.
– Hennes råd var att jag inte skulle vara så feg, utan våga berätta om min panikångest, sociala fobier, blyghet och allting. Jag var väldigt osäker på det där, men det visade sig ju att man inte var ensam i det gänget att ha sådana grejer.
”Unofierar” musiken
Uno visade sig dessutom vara en mästare på att ”unofiera” låtarna så att de liksom blev hans egna. Den speciella Rösten räcker långt, förstås. Men också sådant som att ta en gammal Moneybrothers/Anders Wendin-låt, en riktig punkrökare som ”You'll be sorry” från hans förra band Monster, och göra om den till – en ballad, ”Du kommer ångra det här”!
– Det var roligt, där kan man ju verkligen snacka om tolkning, säger Uno och skrattar.
Av bara farten gjorde Uno sedan ett helt album, ”Andras sånger”, med betydligt fler tolkningar än de som var med i tv-programmet.
– Det var min kloka fru som var på mig att fortsätta göra fler covers. En av hennes idéer var ”Det blir ljusare igen”, Andreas Mattsson-låten han skrev till Rickard Wolff. Det var även hon som tyckte jag skulle spela in Peter Le Marcs ”Starkare än ord”.
Av deltagarna i det årets upplaga av programmet, är nog Uno den som kanske slagit mest mynt av deltagandet. Det har varit framgångsrika turnéer. Ett livealbum inspelat på Göta Lejon i Stockholm häromåret.
Samarbetar med sonen
Nu är vi tillbaka i skrivarstugan i Stenungsund. Där samarbetar Uno med en ny partner – snart 26-årige sonen Mark.
– Han kom för några år sedan, hade bara massa melodier och undrade vad han skulle göra med det. Jag köpte lite grejer åt honom, så började han skriva, det gick fort. Joel (19-årige sonen) sjunger också väldigt bra. De har det väl i sig. Sedan får de bestämma själva vad det ska bli av det. Mark och jag har gjort skisser på låtar ihop, vi ska jobba tillsammans med det i sommar och höst.
Redan på gång till hösten är ett album gjort ihop med Lars Halapi, känd producent till många stora svenska artister.
Hyllar sin döda pappa
Jag får höra ett par smakprov. Framför allt en låt fastnar – ”Tom Bombadill”.
Den känns direkt som en blivande klassiker på Unos repertoar. Och han är nöjd med den själv.
Det är en hyllningssång till Unos pappa Allan, som gick bort 2013. Med en text där han sömlöst väver samman 1700-talsbönen ”Gud, som haver barnen kär…” med myten kring Tom Bombadill, en vänlig figur ur Tolkiens ”Sagan om ringen”-böcker (som inte var med i Peter Jacksons filmer).
Allt till en melodi som är det vackraste och vemodigaste man kan tänka sig.
– Mina första minnen av pappa… jag är astmatiker, hade problem med andningen och när det pep i bröstet hos mig, kom han in på kvällarna, vaggade runt mig och så brukade han vissla för att lätta upp stämningen. Då kände jag mig trygg. Sagofiguren Tom Bombadill var inte rädd för någonting. Han kom och visslade och allt mörker skingrades och det blev blå himmel igen.
Varje gång du sjunger orden Minnet av min far, låter det nästan som rösten ska spricka..?
– Det var tårfyllda ögonblick. Man var helt inne i den här minnesbanken, hur det var, det blev väldigt känsligt, Lars (Halapi) hjälpte mig att styra upp det där.
Betydelsefulla snödroppar
Uno ser fram emot att åka till de gamla hemtrakterna och få presentera sången för sin 91-åriga mor på ålderdomshemmet. Och varje vår är det som att pappan finns med honom kring huset i Stenungsund.
Några textrader lyder:
En snödroppe vid knuten, som jag fick av dig, den står här nu vid huset, som jag köpte mig, den kommer varje vår, och den blommar alltid först.
– Jag var hemma hos pappa och sa Gud, vad snödroppar du har!. Han sa jag skulle ta med några hem. Jag satte dem vid knuten och… ja, det är alltid de som blommar först på våren.
Uno Svenningsson om…
… musikaliska influenser, förr:
– Min första stora musikaliska upplevelse var Beatles. Min kusin hade fått skivspelare, ”Rock and roll music” och ”Help” gick där. Vansinnigt bra. Min storebror köpte ”Rubber soul”. Så fort han drog till skolan, smög jag in på hans rum och lyssnade, det var första gången jag tog till mig musik på rätt sätt. Den skivan är fortfarande en höjdare. Sedan blev det Status Quo, tidiga Queen, 10cc, Police, Talking Heads, Rolling Stones och Led Zeppelin.
… musikaliska influenser, nu:
– Mark har tvingat mig att lyssna på lite modernare tongångar och en artist jag bland annat fastnat för är Dua Lipa. Och det finns många svenska kvinnor som är duktiga, bland annat Miriam Bryant, Laleh, Miss Li och Zarah Larsson.