Mikkey Dee: Jag drömmer om att åka ut i rymden
Publicerad 2023-01-09
I vår kör han sin egen spårvagn med en vinnare från ”Musikhjälpen”.
Han gör fem kontinenter under varje turné, men siktar i hemlighet högre än så.
Scorpiontrummisen Mikkey Dee avslöjar också vad som gör honom starstruck, hur han är som sambo – och vad hans ”brainfood” är.
Vem var du i högstadiet?
– Jag var en glad, framåt, schyst, snäll, väldigt engagerad kille som det inte fanns något stopp för. Jag idrottade jättejättemycket, spelade mycket musik och hade liksom inte tid för skolan. Vi var jäkligt bra vår generation, det var rättvisa och mycket party på rätt sätt. Det var en rolig tid. Man lärde sig väldigt mycket och jag tycker att alla hade bra förnuft.
Om jag skulle flytta in hos dig, vad är det första jag kommer att störa mig på?
– Kanske att jag är lite av en pedant i mitt hem, det är ordning och reda. Det ligger inga grejer och skramlar, allt är sorterat, lådorna är fint iordninggjorda, i förråden står boxar numrerade. Det får inte stå glas och disk, det får inte ligga kläder någonstans och i mitt garage … mina grannar tror att jag har använt laser för att få upp saker och ting. Lever man i en resväska är det lite stökigt och oordningssamt, så när man kommer hem så är det kliniskt rent och nästan lite utställningshem.
Om du fick åka 500 mil i valfri riktning, vad skulle du ta sikte på?
– Åh, gud. Öst, väst, norr och söder har jag åkt i 40 år nu, jag har åkt 500 mil åt alla håll. Mitt sikte hade varit uppåt, ut i rymden. Det är min stora dröm. Jag åker vart som helst, bara det går uppåt. Det får gärna vara 50 000 mil också, det gör ingenting. Månen hade varit fantastiskt!
Nämn en udda inredningspryl i ditt hem.
– Jag har lite mångrejer och rymdprylar. Jag har en jättefin inramad tavla med alla Apollo 11-austronaternas autografer och lite sådana där fräcka grejer. Och sen har jag en Grammy, den är lite udda, det är inte så många svenskar som har den. Grammys växer inte på träd när man spelar hårdrock, det är en stor genre som blir lite bortglömd tyvärr.
Vilket är det konstigaste stället du har vaknat på?
– Liggande på magen i en fåtölj som ett V, med benen på ena armstödet och huvudet upp på andra. Om jag hade legat på rygg hade det varit bra med armstödet i knävecken, men jag låg på mage.
Finns det någon du skulle vilja byta liv med?
– Ingen. Jag är så glad över mitt eget liv.
Vad gnäller du oftast på?
– Politik. Det är gubbgnäll, hur saker och ting görs. Man fattar inte riktigt hur det fungerar och då gnäller man ju tills man får kunskap om saker och ting. Man kan inte förstå dessa utredningar till exempel. Någonting som är självklart i min värld, då ska det tillsättas en utredning som ska ta tre år. Hallå, det går att göra på tre veckor!
Om du var Sveriges statsminister för en vecka, vad skulle du göra då?
– Det är ju jättemycket man skulle vilja göra så klart. Det är inte mycket man hinner, mer än att checka in på sitt kontor, antar jag. Jag skulle ha hållit en presskonferens och sagt att ”Nu, jävlar blir det åka av!”. Det är väl det jag hade hunnit med.
Vad ger dig gåshud?
– Kallt väder. I dag har det varit den kladdigaste dagen på länge, det har varit ”tennisbollssize”-blasksnö som föll i några timmar och sedan började det spöregna. Det är en skitblaskdag i dag.
Vilken är din okända talang?
– Att jag är en trädgårdsgubbe. Jag älskar att vara ute i trädgården, det är ”brainfood” för mig. Vår trädgård är ganska stor så det är rätt kul att bara vara ute och greja och joxa. Det är skönt att vara med händerna i jorden och krafsa och skita ner sig. Det är gôtt – och nyttigt också.
Nu skulle du kunna tänka dig att bryta mot lagen?
– I en nödsituation. Då finns det inte riktigt någon lag som kan stoppa mig i alla fall. I en nödsituation kanske man måste bryta mot någon mindre viktig lag, men annars tycker jag att man håller sig på rätt sida ganska bra.
När ljög du senast?
– Man kanske kan dra en vit lögn ibland, men jag tycker inte om att ljuga för det kommer tillbaka och biter en i rumpan. Så jag håller mig borta från ljugeriet.
Hur nära döden har du varit?
– Halvnära. Jag kraschade en dimmig natt med motorcykel på en landsväg när jag var 16. Jag åkte med en kompis som följde mittlinjen och brände rätt in i en refug. Den hade flyttats, men de hade inte målat om strecken. Vi låg säkert långt över 100 kilometer i timmen på en 125:a. Jag flög 50 meter och landade på hjälmen in i refugskylten som demolerades. Jag minns ingenting, jag tuppade av. Hjälmen blev helt sönderslagen, men jag hade inte mer ansiktsskador än ett par utslagna tänder och några skrapsår. Motorcykeln blev bara skrot. Det var lite änglavakt över den, kan jag säga.
När blev du starstruck?
– I dag möter jag fortfarande människor som jag ser upp till och respekterar och självklart blir wow! … den killen eller tjejen! När jag var yngre var det när jag träffade Deep Purple, Thin Lizzy eller några musikhjältar man hade som ung grabb. Jag satt som sjuåring och tittade på Purple här i Scandinavium, när jag väl träffade dem var jag lite starstruck. Lizzy var här 1976, jag tror att jag träffade dem 1978, Purple något år senare. Nu är vi alla jättegoda vänner.
När dansar du?
– Aldrig! Jag hatar att dansa.