Monica Forsberg fyller 70: ”Blir ingen baluns”
Firar med livskamraten Hasse ”Kvinnaböske” Andersson
Publicerad 2020-09-14
I dag, måndag, fyller textförfattaren Monica Forsberg 70 år.
Födelsedagen firas med livskamraten Hasse Andersson som hon träffade för snart trettio år sedan.
– Man brukar ju säga att ”det gör vi sen”. Jag och Hasse resonerar som så att när man är i den här åldern, då har man förbrukat alla ”sen”. Det är nu som gäller.
Monica Forsberg beskrivs ibland lite slarvigt som Hasse Anderssons fru, men en mer meriterad textförfattare är svårt att hitta i Sverige. Hon har skrivit texten till mängder av svenska klassiker som ”Främling” med Carola, ”Hakuna matata” ur ”Lejonkungen”, ”Var nöjd med allt som livet ger” från ”Djungelboken” och ”Dag efter dag” med Chips samt dubbat otaliga tecknade filmer och tv-serier.
I dag, måndag, fyller denna produktiva kvinna 70 år, utan några som helst funderingar på att trappa ned.
Grattis på födelsedagen!
– Tack så mycket, det känns inte som att man ska bli gratulerad när man blir så här gammal, det är mer att beklaga att det har gått så fort. Det är så mycket jag velat ha gjort, men än finns det tid.
Hur ska dagen firas?
– I och med att det är som det är så blir det inget stort firande, vi håller oss ganska mycket för oss själva Hasse och jag. Det blir ingen baluns utan vi tänker åka till Kosta med våra bästa vänner och bo på Glashotellet.
Hur har ni haft det under den här coronatiden?
– Vi var i USA i mars och skulle stanna där, men så stängde Trump gränserna en fredag så på onsdagen sa vi att vi får packa oss hem fortare än kvickt. Vi åkte hem hals över huvud och var sedan i självvald karantän i två veckor. Sedan gick vi och handlade på kvällarna iförda plasthandskar.
Du har skrivit texten till ”Främling” och ”Dag efter dag” som vunnit båda vunnit Mellon, det är imponerande?
– Det är några år sen och det var viktiga milstolpar i livet. Sedan har jag sytt ihop den här säcken med ett stort samarbete med Lasse Holm, Torgny Söderberg och Ingela ”Pling” Forsman. Vi har jobbat på ett stort projekt med regissören Hans Marklund i några år. Det är ett musikalprojekt som bygger på våra hits, ”Det är det här man kallar kärlek”, den ska ha premiär hösten 2021 om allt går vägen.
Du var inte helt positiv när Hasse var med i Melodifestivalen med ”Guld och gröna skogar”, du tyckte att det var ditt område?
– Jag trodde inte på låten för fem öre, jag och Lasse Holm sa att det där är ingenting, det är så mossigt. Tror ni att vi har fått höra det och äta upp det?
Har du omvärderat låten?
– Det är klart jag har. Jag var med i Örebro när han sjöng den första gången och jag undrade hur det skulle gå. Vi har ju hus i Florida så vi hade bokat biljetter och allt, sedan när Hasse kom in på scen och jag hörde hur publiken skrek innan han ens hade börjat, då tänkte jag att vi aldrig kommer iväg till Florida. Det var ett sådant fantastiskt gensvar och det har varit en otrolig resa för två pensionärer att ha fått vara med om det.
Ni träffades relativt sent i livet, du och Hasse?
– Ja, vi träffades 1991 när vi var över 40 båda två. Det var omvälvande, jag var skild och hade tänkt att nu är det jag och Musse Pigg för resten av livet, jag hade absolut inte tänkt träffa någon skåning som sjunger countrymusik, det fanns inte i min värld, men så blev det.
Vad var det som var och är så speciellt med Hasse?
– Det är hans personlighet, han har ett hjärta av guld.
Hur sätter ni guldkant på vardagen?
– Dels så har vi en hund, bara att vara med henne är guldkant, sedan har vi en trädgård som vi älskar båda två, det är guldkant när vi går och tittar på våra rosor eller plockar tomater och vinbär.
Vad säger du om att åldras?
– Jag föredrar att se det som en siffra, det har att göra med hur man känner sig, jag tänker inte på det.
Så pension finns inte i din värld?
– Nej, mera passion. Det passar bättre för mig.
Hur står det till med hälsan?
– Som många gamla tanter så har jag lite artros i en fotled som jag har stelopererat. Men annars mår jag jättebra och är på en bra plats i livet. Det är inte många moln på den här himlen kan jag säga. Man brukar ju säga att ”det gör vi sen”. Jag och Hasse resonerar som så att när man är i den här åldern, då har man förbrukat alla ”sen”. Det är nu som gäller, det är en bra filosofi och vi påminner oss själva om det ofta.