Rapp Sauk men sega sexskämt
Publicerad 2012-10-06
En och en halv timmes underlivshumor blir i mastigaste laget.
Enbart Stefan Sauks rutin, utstrålning och samspel med publiken, räddar dessa väldigt förutsägbara skämt om sex.
Den interaktiva monologen har gjort succé i London. Författaren må vara österrikare, men texten känns som född och uppvuxen i det land där pjäsen ”No sex please, we’re British” spelades för utsålda hus i sexton år, 1971–1986 – men floppade överallt annars i världen.
Skämt som grundar sig på konservativa värderingar och både de och en viss gubbsjuka dyker upp då och då även här.
Kaninpublik
Fast pjäsen är också tydligt försvenskad och Stefan Sauk spelar skickligt på sin egen image, hur han blev ”het” efter ”Let’s dance”.
Hans sexguru pratar oavbrutet om sex och prövar hela tiden sina funderingar på publiken, som svarar med att humma högt, lågt eller inte alls.
Förhoppningen är förstås fräcka och ärliga svar som skiljer sig mellan könen.
Känns dock mer som om folk nervöst hummar som de känner att de bör svara.
Ska man tolka den rätt åldersstigna premiärpublikens läten, så knullar alla i salongen som kaniner dygnet runt.
Svarar kvickt
Efter paus svarar Stefan Sauk på frågor som publiken lämnat i en låda.
Fast med tanke på hans rappa och ofta roliga svar, känns det som om 2/3 av frågorna är skrivna i förväg.
Efter ett tag blir det hur som helst utdraget och tjatigt.
Roligast blir då hur Sauk skickligt tacklar de i publiken som hinkat vin i pausen, vägrar humma och i stället skriker obsceniteter.