Älskvärd gubbfest
Publicerad 2013-07-06
Gyllene Tider äger sommaren 2013
Är det inte dags att tänka på refrängen nu?
Glöm det.
Musiken gör ju inget annat.
Den här sommaren kommer, vare sig du vill eller inte, att tillhöra fem älskvärda gubbjävlar igen.
Det kommer antagligen inte att bli som 2004.
Den där sommaren för nio år sen då Gyllene Tider firade 25-årsjubileum och gjorde Skandinaviens största turné med totalt 492 252 i publiken.
Men det är knappast någon som förväntar sig det heller, allra minst gruppen själva.
Det finns inte samma laddning i luften, inte samma vansinnigt upphetsade ”hela Sverige tittar”-atmosfär. Men det betyder också mindre press och prestationsångest.
Ledig spelkänsla
Om det finns en skillnad mellan Gyllene Tider 2004 och Gyllene Tider 2013 så är medlemmarnas avspända och lediga spelkänsla.
Frågan är om de någonsin har varit lika tajta? Och frågan är om Per Gessle själv har varit lika bekväm som frontfigur och allsångsledare?
Hur avslappnade de är? Låt mig ge ett exempel:
Den amerikanska ståuppkomikern Bill Hicks brukade skämta om att Beatles tog så mycket droger att de till och med lät Ringo Starr sjunga några låtar.
Och kungarna av Tylösand är i sin tur så obekymrade att de låter trummisen Micke ”Syd” Andersson ta över mikrofonen i ”Min tjej och jag” och i en snutt av ”Flickan i en Cole Porter-sång”.
Micke älskar rampljuset. Han är inte rädd för att vara en flygkrasch. Men där blir det för mycket revy och after ski och replokal efter fyra starköl.
Det är framför allt synd om ”Flickan i en Cole Porter-sång” som förtjänar bättre.
Cover på sig själva
Senaste skivan innehåller inte material som kan ge en illusion av att bandet är på väg framåt, att de kan återförenas igen om nio år, tvärtom. Känslan av att alltihop i själva verket är en cover på 2004-turnén är svår att ignorera.
Men samtidigt är det omöjligt att inte gilla det lilla hobbybandet med den jättelika publiken.
Att ett gäng femtioåringar fortfarande sjunger poplåtar som handlar om fjuniga tonårstankar blir emellanåt komiskt (”Flickorna på TV2”, ”När vi två blir en”, med flera).
Långt före Kent
Men när Gessle undrar ”Kommer ni ihåg den här?” blir det alltid en retorisk fråga.
Alla kan den här musiken. Hitsen är löjligt många. Och nåt säger mig att energin i premiärversionerna av ”Tylö sun” och ”Ljudet av ett annat hjärta” kommer växa och sprida sig över hela setlistan i takt med att publiken och arenorna blir större.
Gyllene Tiders framgångar bygger fortfarande på att många vill drömma sig bort till en annan tid långt före Kent.
När svensk pop var ung och naiv och balladerna innehöll stearinljus med knutar på veken.
Så bra var konserten – låt för låt
Gå & fiska!
De tar inga risker utan inleder med en mycket populär låt om att fly vardagen genom att fiska, fiska, fiska.
Det blir aldrig som man tänkt sej
Ovanligt hård Tylösand-rock. Gitarrerna surrar som getingar.
Juni, juli, augusti
En av många låtar där gruppen gesslefierar soundet från Tom Pettys fantastiska album ”Damn the torpedoes”.
Det hjärta som brinner
Ja, på många sätt kulminerade gruppen redan 1981.
På jakt efter liv
På albumet ”Moderna tider” finns flera spår som borde ha blivit stora hits. Som den här glödande och flyktbenägna bilromantiken.
(Dansar inte lika bra som) sjömän
Sång i samma mikrofon-version. Det lätta och lediga anslaget imponerar.
Allt jag lärt mig om livet (har jag lärt mej av Vera)
”Vera” kommer knappast att bli ett lika ikoniskt Gyllene Tider-namn som ”Billy”.
En sten vid en sjö i en skog
Naturromantiken från ”Gå & fiska!” fortsätter här. En låt om att behöva lite egentid och sitta och ha det lite na na na på en sten.
Min tjej och jag/Flickan i en Cole Porter-sång
Micke Syd får feeling och tar över mikrofonen och dirigerar bandet i ett akustiskt parti. Det är inget fel att bjuda på sig själv och trotsa sina begränsningar, men det blir lite som att Nicko McBrain skulle börja sjunga i Iron Maiden.
Tuffa tider (för en drömmare)
Gessle spelar ukulele i nån sorts Markoolio-reggae. Det räcker så.
Kung av sand
Kung av snark.
Flickorna på TV 2
Gammal ungdomssynd. Lika daterad som DDR.
(Hon vill ha) puls
Fånig flås och stön-pop. Gyllene Tider har aldrig varit bra på ”sexig” musik.
Ljudet av ett annat hjärta
Gruppens största och bästa farfisa-fyrverkeri.
Ska vi älska, så ska vi älska till Buddy Holly
Som texten säger: det fanns en tid för länge sen när Elvis Costello & The Attractions var så nytt att nostalgikerna hellre låg till Buddy Holly (en artist dog i en flygkrash 1959).
(Kom så ska vi) leva livet
Kvintetten attackerar som ett garageband. Men om nån kom fram på en fest och var lika ”Positiva Persson” som texten skulle hen få en höger.
Tylö sun
Den svenska popmusikens svar på ”Surfin USA”. Mats Persson plockar fram sin inre Chuck Berry.
Extranummer
Det är över nu
Gessles förmåga att få hitsinglar om olycklig att kärlek att låta som solsken är svårslagen.
Billy
Antitesen till ”Flickorna på TV2”. Det är synd att Gessle inte har skrivit fler mörka noveller som ”Billy”.
När vi två blir en
Trots allsången - bagatellen borde bara vara en angelägenhet för knattediscon.
Extranummer II
Sommartider
Ja, de måste väl. Det är ju deras ”I can jive”.
Dags att tänka på refrängen
Har inte riktigt styrkan som krävs för att vara konsertens femte extranummer.
När alla vännerna gått hem
Gessle hade märkligt nog lättare att skildra melankoli när han var ung. Gyllene Tider framför ”när varje veke bär en knut”-balladen som en psalm.