Dokumentärerna lär ge juryn huvudbry
Jan-Olov Andersson spekulerar om årets Guldbaggenomineringar
Dags att börja Guldbagge-spekulera, fyra månader i förväg.
Årets verkliga getingbo är dokumentärfilmsklassen.
Redan efter filmfestivalen i Toronto i början av september brukar amerikansk media börja spekulera i Oscars-nomineringarna. Så varför vara sämre här i Sverige?
Dokumentärfilmsklassen får normalt inte så mycket uppmärksamhet. Men nu är den hetare än någonsin. Starka ”Big boys gone bananas!*” och ”Love always, Carolyn”, tänkbara vinnare vilket år som helst, lär vara chanslösa mot tungviktarna ”Palme” och ”Searching for Sugar man”. Två filmer där det inte blir lätt att välja den ena före den andra. Hur jämföra det ambitiösa arkivgrävandet kring förre statsministern, med den smått otroliga må bra-historien om den i åratal ”försvunna” rockartisten Sixto Rodriguez? Palme-filmen lockar just nu mer folk än andra Hamilton i Sverige, Malik Bendjellouls musikdokumentär är en redan hyllad och prisbelönad succé utomlands.
Med reservation för att jag inte kunnat se Jan Troells eller Ulf Malmros filmer:
”Call girl” lär ligga bra till som bästa film. Ett spekulerande kring 1970-talets Geijer-affär som ger en helt annan Palme-bild än ”Palme” och innehåller åtskilliga närgångna och intressanta personporträtt från alla samhällsklasser, från prostituerade till den allra högsta makten. Främsta utmanare: ”Äta sova dö”, ”Bitchkram” och, förmodligen, Troells ”Dom över död man”. Hoppas också att juryn inte förbiser Peter Dalles annorlunda andra världskrigsdrama ”En fiende att dö för”, som tyvärr aldrig hittade sin publik på bio.
Några skådespelare som, minst, bör bli nominerade:
Johannes Brost (”Avalon”), Jacob Nordenson (”Flimmer), Yohanna Idha (”Katinkas kalas”), Linda Molin (”Bitchkram”) och Pernilla August och Simon J. Berger (”Call girl”).
Den sistnämnde även mycket bra i SVT:s Jonas Gardell-serie, lär få sitt stora genombrott i höst.