De drömmer om Hollywood – och får 300 kr för en dag
Läs Joni Nykänens krönika
Statister. Där har vi en yrkesgrupp som nästan ingen bryr sig om.
De syns där i bakgrunden. Gör som de blir tillsagda.
Men. De är egentligen viktiga för en films eller en tv-series trovärdighet. En folktom gata eller en lekpark utan barn känns inte på riktigt.
På sistone har jag träffat statister som har drömmar om att sysslan ska ta dem längre än till en filminspelning på någon lugn bakgata på Södermalm i Stockholm.
De lägger heldagar på att synas i någon halvsjaskig musikvideo eller så blir de bortklippta ur en långfilm.
Häromdagen träffade jag en kille på en filminspelning som försökte nå sin dröm genom att jobba heldagar för 300 kronor som just statist.
Produktionen ville att han hela tiden skulle finnas där för att eventuellt ställa sig framför kameran. För att finnas i bakgrunden.
Ur fokus.
För 300 kronor.
Ibland får man noll spänn. Så ser det ut i Sverige.
– Jag vill bli skådespelare. I Hollywood, sa han.
Jag hoppas att han blir det. Men det fanns förmodligen inte så många vid den inspelningen som trodde på hans dröm.
Han var den där killen som stod där. Bakom. Ur fokus.
Förut har jag tänkt att det är valfritt att vara statist.
Men efter att jag träffat den här killen började jag tänka annorlunda. Hans driv på sätt och vis utnyttjas för nästan inga pengar alls.
Nyligen träffade jag också en äldre man som har varit med i 60 produktioner för att det är ett betydande extraknäck att tjäna 300 kronor.
Jag tyckte att han förtjänade mer än så.
Bara för att folk är sysslolösa på dagtid och inte har något annat för sig så betyder det inte att produktionsbolaget ska kunna utnyttja det för att hålla budgeten nere.
Det känns märkligt när man hör att statister i den amerikanska filmbranschen ibland tjänar flera gånger mer än de svenska. Dessutom får de ordentliga tillägg för obekväma uppgifter.
Visst, jag förstår att de har mycket mer pengar att röra sig med där borta.
Men jag antar att en betydande skillnad är att statisterna har organiserat sig och känner till vilka rättigheter de har.
Dags för något sådant även i det här landet? Numera verkar det ofta handla om något mer än att bara få synas i en halv sekund i rutan.