Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Jenny, Jennifer

Tack för showen alla hovnarrar

Fredrik Virtanen om haveriet efter kronprinsessan Victorias Auschwitz-besök

Hovnarrar! Gycklare! Underbart. Förra veckans tv-händelse stod en SVT-reporter och kronprinsessan Victoria för. Bägge gjorde sina jobb, allt var över.

Men sedan kom kungahusets lojala vänner och bjöd på storartat svassande underhållning.

Vid minnesceremonin i förintelselägret Auschwitz representerades svenska kungahuset av vår proffsiga kronprinsessa Victoria. Det lika folkligt finansierade Sveriges Television representerades av den rutinerade SVT-reportern Rolf Fredriksson, som artigt ställde en självklar fråga:

– Har kronprinsessan funderat kring familjehistorien? Det finns ju släktingar längre tillbaka som var anhängare av nazisterna. Sen finns Folke Bernadotte som med de vita bussarna räddade folk ur koncentrationslägren.

Kronprinsessan svarade:

– Nazismen är någonting fasansfullt och det är en av mänsklighetens värsta perioder i historien. Det är en lång historia. Vi har mycket information och det går att ta del av den om man önskar.
 

Okej fråga, okej svar. Bägge gjorde sina jobb enligt mall. Inga konstigheter. Vi går vidare.

Men näru.

Lika oväntat som klumpigt valde hovets informationschef Margareta Thorgren att recensera demokratins förlängda arm.

– Jag skulle vilja säga att det är oproffsig journalistik från SVT. Det kändes som om frågan inte hörde hemma vid det tillfället.
 

Vid vilket tillfälle, annat än när kungahuset besöker en minnesceremoni för nazismens offer, skulle frågan passa bättre? Diskutera i grupp.

Men det var inte nog med det.

”Smaklöst av journalisten i Aktuellt att vid kronprinsessan Victorias besök i Auschwitz i dag pressa henne rörande hennes familjs förflutna, twittrade Anne Ramberg - generalsekreterare för Sveriges advokatsamfund.

Ramberg har en diger historia av att tappa sitt skarpa juridiska omdöme kring just kungahuset. Bara kungahuset, faktiskt. I juni 2011 fick hon berömda advokater som Per E SamuelsonLeif Silbersky, Claes Borgström att tappa hakan i konsternation.

Nu ”pressades” kungahuset. Att se korruptionen och fjäsket så skamlöst tydligt är roligt.

Underhållningsvärdet höjdes ännu ett snäpp till när faktiskt en journalist, extra pikant efter Charlie Hebdo, ställde sig på kungahusets sida mot journalistiken. Min fyndige kollega Johan Hakelius sågade inte bara Fredriksson utan hela Göteborgs journalisthögskola.

Tillsammans med sin fru Susanna Popova, som skrivit officiell bok åt kunga­huset och varit chefredaktör för Kungliga magasinet, har Hacke bjudits på både statsbesöksfest och bröllopskalas hos kunga­familjen. Och Anne Ramberg är medlem iKungliga patriotiska sällskapet, har fått Konungens medalj av 12:e storleken och varit gift med en av kungens bästa polare.
 

Det är vansinnigt underhållande. Många roliga bilder i huvudet. Hovnarrar och gycklare! Festliga kläder! Tofsar på skorna! Bjällror! Sidledes knädans! Allt för att roa de bedagade! Trånande ängsliga blickar mot slottet! Tissel och tassel - ”är DU bjuden på Silvias tupperwareparty på torsdag”! (Förkrossade tårar vid ett ”ja”.)

Patrioter som för kung och fosterland rycker ut till försvar för en makthavare som inte behövde försvaras - Victoria. En episk björnstjänst.

Men utan narrar fyller hovet ingen funktion. Då är hovet bara sött för våra barn. Gycklarnas svassande dans inför den ärvda makten gör kungahuset värd apanaget. Underhållningsvärdet är dess enda legitimitet i ett demokratiskt samhälle. Tack för showen. Värt varenda skattespänn.

VECKANS...

BABE. Morgan Alling. Skådespelare i ”Sune i Grekland” och i andra Sunefilmer och i andra filmer och lika Tom Hanks/Gösta Ekman-lirande, alltid.

MÄSTER. Laleh. Oh, såg ni porträttet av super­duperesset på SVT i lördags?  ”Jag är inte beredd att dö än”? Helgjuten. Laleh är genial helt i sin egen rätt, men scenen när Benny Andersson spelar det legendariska riffet, licket, svarsmelodin, obligatstämman eller vad man nu ska kalla det, på piano i ABBA:s ”The winner takes it all” och Laleh sjöng – oj. Oj. Finns på SVT Play.

SKÅDIS. Slår mig plötsligt hur bra skådespelare Lena Dunham är. Inte bara genial producent och manusförfattare. Hon skådespelar delikat finstilt, ofta med stora medel. Nya säsongen av ”Girls” (CMore/HBO Nordic) har börjat snäppet under fenomenalt.

RETROROCK. Jag har i en månad nu varit fixerad vid R.E.M., studentbandet från Athens, Georgia, som blev ett av de största i världen på 90-talet. Ständig random på Spotify och när allt kommer till kritan var ”The one I love” från tidiga albumet ”Document” deras främsta sång och ”Green” deras bästa album även om fantastiska ”Automatic for the people”, namngiven efter ett hak jag ätit på, blev störst. Eller åt vi aldrig där Per Bjurman? Stannade vi bara och tittade? Nåväl.

FRÅGA FREDRIK

Tack för din text om ”American sniper”. Känns lite jobbigt att skriva det här men du ”fångade mig” med din text och jag kände mig … Jag tittade på filmen och tyckte den var bra … det gjorde ju du också … men jag funderade aldrig på historieförfalskningen, tvärtom … blev helt medryckt. Jag gick ut från bion och var HATISK mot irakier och … muslimer. Din text fick mig att skämmas. Som du säger, propaganda är effektivt … men inte sant. Tack för bra krönika.

/Louise Göteborg

SVAR: Kul att du läste! Clint Eastwood har också en sund inställning till sin film, och till konsten. Åtminstone i intervjuer. Han menar att detta är Chris Kyles syn på saker. Och så är det så klart. Men Chris Kyle var bara a pawn in their game, för att tala med poeterna.

Följ ämnen i artikeln