Roxettes konsert en unik händelse i vår pophistoria
På söndag spelar Roxette i Sverige.
En märklig och hjärtevärmande turné som få trodde på når Göteborg.
Många, inklusive jag, var skeptiska när Roxette annonserade att de skulle göra comeback och ny världsturné.
Jag minns att jag gick till premiären i Sundsvall förra sommaren med tunga steg.
Gick det över huvud taget att, med tanke på Fredrikssons hälsa, recensera konserten utan att vara hjärtlös?
En kritiker ska kanske stå över ”futtiga” saker som empati och folkvett, men jag är inte säker. Har aldrig varit, kommer aldrig att bli. I dag, i näthatets förlovade tid, skulle jag svara nej.
Premiären handlade egentligen inte om konserten var bra eller lam, eller hur Roxette står sig jämfört med förr. Pengar? ”Pengar gör inte ont”, som min pappa brukar säga. Och det har alltid varit en viktig drivkraft för Per Gessle, men det motivet räcker inte här.
Det var en chans för Marie Fredriksson att bevisa att hon var nåt mer och större än en person som förknippades med en hjärntumör. Och det var chans för publiken att hylla en av Sveriges största och bästa och mest framgångsrika sångerskor, kanske för sista gången, vem vet?
Fredriksson var, av förklarliga skäl, en smula av sitt forna jag. Rösten höll inte i flera låtar. Men hon klarade uppgiften. Och mötet mellan henne och publiken, den kollektiva lättnaden efter sista låten, var bland det mest rörande jag sett.
Musiken var två plus. Resten gick inte att betygsätta.
Sen dess har Roxette gjort ett segertåg över världen, från Ryssland till Sydamerika. ”Roxette’s charm school world tour 2011” är ingen turné. Det är en offentlig och lyckad rehabilitering för utsålda hus.
Min kollega Jens Peterson har rapporterat att Fredriksson och resten av gruppen vuxit med uppgiften, att konserterna blir bättre och bättre. Jag ser fram emot att se Roxette. Precis som för alla andra som växte upp på 80-talet skrev gruppen soundtracket till mitt unga liv.
Jag kommer nog inte få höra balladen ”So far away” från Roxettes bästa album ”Pearls of passion” den här gången heller. Skivan har en undanskymd plats hos det moderna Roxette, trots att vuxen melankoli varken förr eller senare har klätts upp i lika gnistrande poplåtar.
Men jag kommer definitivt få höra ”Listen to your heart”. Och se en konsert och en turné som, med tanke på omständigheterna, är en unik händelse i svensk pophistoria.