Bara jag har rätt att kritisera Borlänge
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-03-13
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
NEW YORK
Boring Borlänge...
Så inleds kapitlet om min hemstad i en av USA:s största resguider.
Det fortsätter med anklagelser om att idéer som "service" fortfarande inte kommit till den "fula industristaden".
Är egentligen på Barnes & Nobles-bokhandeln vid Astor Place för att köpa James B Stewarts biografi om spektakuläre Disney-chefen Michael Eisner.
Men på vägen till non fiction-hyllan råkar jag se en radda resehandböcker om mitt blågula hemland och kan inte motstå frestelsen att kolla vad Rough Guide skriver.
Hamnar såklart mitt i Dalarna så fort jag slår upp pärmarna och" det är skakande läsning.
Ja, de talar förstås i tungor om vykortsvyerna runt Siljan, om Tällberg och dalahästar och gånglåtar och hockeyn i Leksand (fast inte i Mora" hi hi).
Men Borlänge, min gamla hemstad, åker på en sågning värdig en Smokie-konsert.
"Boring Borlänge", börjar kapitlet.
Därmed är tonen satt.
"Frankly", fortsätter den taskige skribenten "det finns ingen som helst anledning att stanna i den här fula industristaden".
Nähä.
Själv bodde jag där i 24 år...
Under de arma åren var jag tydligen en bonnlurk som behandlades som DDR-medborgare, ty begreppen "urbanisering" och "service" har aldrig kommit till Borlänge, enligt Rough Guide.
Det kan bara betyda att guidens utsände aldrig blivit serverad någon av Benny Astors 120000 plankstekar...
Om man nu ändå MÅSTE kliva av tåget i detta helvetshål på Tunaslätten finns det till nöds två saker den amerikanska reseskribenten tycker att man kan se:
Jussi Björling-museet och Gammelgården.
Jag erkänner att det har sitt underhållningsvärde att stå i en bokhandel på Manhattan och läsa om Gammelgården, belägen precis bakom Domnarvsvallen om någon undrar, men jag blir ändå irriterad.
Torsång då, muttrar jag mellan sammanbitna tänder, Torsång då...
För så är det ju.
Jag får kritisera Borlänge hur mycket jag vill, men ingen annan har rätten att komma med stöddiga synpunkter - allra minst nån stroppig new yorker på Rough Guide-redaktionen...
Michael Imperiole, också känd som Christopher Moltisanti, spelar plötsligt advokat i "Law & order" och - nä, det funkar inte alls. Han hör hemma på andra sidan lagen.
En kväll sitter Fred Smith från Television i baren på Jones och dricker.
Väldigt tufft.
Däremot är Dennis Farina alldeles lysande som Jerry Orbachs ersättare.
Underhållning kan se ut på så många olika sätt...
Dagen när Michael Jackson kommer för sent till rätten och domare Melville sätter en deadline innan vilken MJ måste vara på plats om han inte ska bli häktad påminner tv-sändningarna från Santa Maria om en Åke Strömmer-kommenterad tremil i OS.
Tre minuter kvar" två minuter" där kommer karavanen, men ska de verkligen hinna?
Till slut står jag upp och småhoppar.
Thomas Wassberg hade dock mer stilfulla målgångar.
Chrysler Building är den vackraste byggnaden i hela världen.
Jag tyckte aldrig att "The Ring" var så otäck som exempelvis redaktör Hjertén ville göra gällande, men trailern för tvåan kan faktiskt få en stackars korrespondent att längta efter snuttefilten.