Hur imponerade NY på sjömännen?
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-10-02
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
New york
Sitter på en trappa på West Broadway och undrar om pappa nånsin gick här.
Förmodligen inte.
Soho utövade nog ingen lockelse på 50-talets salta sjömän.
Det var vad han var på den tiden, pappa Hans.
Efter att ha legat i flyget under kriget och sedan spionerat på ryssjävlarna – hans ord ... – åt Försvarets Radioanstalt gick han till sjöss.
Som gnist – alltså telegrafist – på de göteborgska Thordén-båtarna kom han så hit, gång på gång, och jag fick långt senare höra att vi som flög hit på åtta sketna timmar inte hade en aning om vad det innebar att resa till Amerika.
Det visste man först när man tillbringat en dryg vecka på Nordatlanten och sedan gled in under Frihetsgudinnans utsträckta arm.
Han berättade också om det chockerande i att första gången komma i land i Brooklyn och se en parkbänk med texten ”whites only” skriven över ryggstödet.
I övrigt har jag bara fragment av minnen från historier om märkliga odysséer i Harlem, furstliga hummer-middagar, fyllon på Bowery och ett överfall i Brooklyns hamn som avvärjdes med sådan beslutsamhet att Thordéns utsända på platsen efteråt inte ville tänka på hur det kunde tänkas ha gått med den avväpnade angriparen.
Men när som helst – till exempel nu, på den här trappan i det eftermiddagloja Soho – kan det slå mig att jag vill veta mer om vad han gjorde. Hur han kände. Var han gick. Vilket slags intryck dåtidens New York gjorde på den 30-årige Hans Bjurman.
Tyvärr kan jag inte fråga längre.
Sedan en julidag för tre år sedan finns han inte med oss längre.
Men jag får väl höra med mamma.
Hon var med på den sista kryssningen över havet, 1960. Då hade han egentligen slutat, men Thordén var i akut behov av gnistar och mot löfte att han fick ta med sin nyblivna hustru mönstrade han på igen.
Det höll på att gå illa. Mamma kommer från Strömberg-släkten, känd för sina dåliga sjöben, och blev så sjuk i dyningarna att hon sånär begärde skilsmässa på stört.
Men det gick till slut bra och även hon fick se den tidens New York.
Snart kommer hon hit igen.
Om livet varit lite mer acceptabelt upplagt hade även pappa varit med.
Jag saknar honom mycket.